I min bok ger jag exempel på hur andliga lärare av alla tider valt att beskriva det medvetandetillstånd som Ouspensky kallar för självmedvetande. Vissa kallar det för det nya medvetandet eller den nya själens medvetande, eller som Eckhart Tolle rymdmedvetande (space consciousness, det medvetande som finns i tomrummet, stillheten). Oavsett vad man väljer att kalla det för så refererar namnen till ett medvetandetillstånd som människan kan nå och som vi är kallade till att förverkliga.
Hur kan man avsiktligt nå självmedvetandet? Och hur förlänger man de vanligtvis korta stunder av självmedvetande som vi får oavsiktligt? De flesta metoder som utarbetats för detta ändamål kommer ursprungligen från öster. Meditation har egentligen som syfte att försätta den som mediterar i ett självmedvetet tillstånd, oavsett vilka idéer vi i väst i dag har. Att med uppmärksamhetens hjälp hindra tankar och känslor från att dra oss med är en mycket effektiv metod för dem som det passar. Andra lyckas bättre med att koncentrera sig fullständigt på att utföra en uppgift. Nyckeln är i bägge fallen kontroll över uppmärksamheten, för att därigenom höja medvetandet.
Författaren Colin Wilson menar att vi inte behöver vara passiva offer för vårt medvetande, vilket vi alla är. Tankeassociationer och känslor kommer och går utan att vi kan stoppa dem. Extremfallet är dem som är drabbade av depression. De har fastnat i en negativ spiral där livsenergin, viljan att leva, har dämts upp. Lösningen är att hitta något som kan öppna dammluckorna så att energin kan börja flöda igen. Enligt Wilson kan en fara, något som hotar vår existens, vara tillräckligt. Han ger som exempel Graham Greenes lek med döden i form av rysk roulett. Andra former av krissituationer då vi tvingas koncentrera oss och mobilisera energi fyller samma funktion.
Ännu viktigare är att Wilson menar att vi varken behöver utsätta oss för livsfara eller vänta på en existentiell kris. Vi kan uppnå samma effekt genom att koncentrera oss maximalt på vad som helst. Det viktiga är inte situationen vi befinner oss i utan vår viljekoncentration. Genom att fokusera viljan kan vi nå ett tillstånd av meningsfullhet som han kallar för maximalupplevelse (peak experience efter psykologen Abraham Maslow).
Det kan vara läge att höja ett varningens finger här. De flesta esoteriker brukar varna för konsekvenserna av att fokusera uppmärksamhet och vilja. Alla medvetenhetsyttringar har sina konsekvenser. Att hålla fast uppmärksamheten och koncentrera sig är som att låta solens strålar fokuseras i ett brännglas; effekten blir förhöjd. Dessutom har högre energier större verkan. Vet man inte vad man gör så bör man ta det försiktigt med meditation.
Det speciellt värdefulla med självmedvetandet ur ett andligt perspektiv är inte själva upplevelsen, utan den möjlighet till förverkligande som den möjliggör. Så länge vi lever i det vanliga dagsmedvetna tillståndet är vi inte tillräckligt närvarande och medvetna om oss själva för att kunna göra några större förändringar. Det självmedvetna tillståndet ger möjlighet att se på oss själva så att säga utifrån; vi får en objektiv syn på oss själva. Ett annat ord för detta är samvete.
Utan denna objektiva syn på oss själva kan vi inte göra de förändringar av vårt beteende och vårt vara som behövs, om vi vill förverkliga den andliga potential som vi alla har. Utan självmedvetande tar vi endast små, små steg på vår vandring mot att bli sanna människor. Med självmedvetande och rätt inställning (en vilja att tjäna allt livs utveckling på vår jord) kan vi börja ta riktiga kliv.
