Att leva "som om"

Hur ska vi leva våra liv för att på bästa sätt främja medvetenhetsutvecklingen? Den frågan är alltid aktuell för sanningssökaren som kommit fram till att esoteriken är den bästa vägledning som vederbörande hittills stött på. Esoteriken gör nämligen klart att medvetenhetsutveckling är målet för mänskligheten.

Sedan följer följdfrågan: hur ska det gå till? Här finns det så klart skilda uppfattningar bland andliga lärare och auktoriteter, men också likheter. En av de mest självklara och vanliga metoderna är att försöka efterlikna de stora mästarna; att ha dessa avatarer eller långt andligt framskridna individer som förebilder och genom imitation försöka bli som dem. Tanken är här att strävan och de aktiva försöken att bli som dem faktiskt åstadkommer förändring.

Martinus har angående sin metod sagt att han när han var osäker på hur han skulle handla i en viss situation försökte föreställa sig hur Jesus skulle handlat i samma situation. Då tog det inte lång stund innan han fick svaret, som kom till honom som en slags vision eller intuition.

Martinus metod påminner om något Laurency kallar för ”som om”-metoden. Enligt den föreställer sig lärjungen att han redan besitter den egenskap som han vill förverkliga och försöker att i praktisk handling manifestera den. Även här är det en fördel att ha en förebild som redan till 100 procent besitter den åtråvärda egenskapen. Man föreställer sig hur förebilden agerar i olika situationer och försöker sedan ta efter, som om man redan kunde det. ”Detta ”som om” är levnadskonstens ”trick”. Den ständiga tanken medför förverkligande. I alla händelser blir yttre effekten den bästa möjliga.” (Laurency, Livskunskap 1, sidan 15).

Tanken har mycket större makt än vi vanligtvis tror. Så som du tänker, sådan är du, och sådan blir du. Tanken är alltså det förnämsta redskapet esoterikern förfogar över. Låt oss begrunda detta och göra allt vi kan för att bruka våra tankar på rätt sätt. Men glöm inte heller att omsätta dem i praktisk handling.

Vad är meningen med livet?

Detta är den mest grundläggande filosofiska fråga man kan ställa sig. Den är mer fundamental än frågor som: Finns Gud? eller Vad är ondska/godhet? För om livet inte är värt att leva, vad är då meningen med allt det andra? Allt annat förbleknar om livet anses vara så tomt på mening eller så smärtsamt att det inte är värt att levas. Det är också så som en deprimerad person upplever tillvaron.

Frågan är också omöjlig att ge ett entydigt svar på. För det första därför att det inte bara finns en enda mening med livet. Meningen kan skifta under livets gång och olika individer kommer att ha sina skiftande meningar som inte överensstämmer med varandra.

För det andra finns det olika nivåer av mening. Vi har, som nämnts ovan, individuella meningar. Men det finns även kollektiva meningar som rör hela mänskligheten. Slutligen finns det meningar, åtminstone enligt esoteriken, som rör individen i ett längre perspektiv (över många inkarnationer).

Så själva frågeställningen Vad är meningen med livet? är egentligen felställd. Därför att det inte bara finns en mening utan många meningar och dessutom på flera nivåer.

Men som sanningssökare är man på jakt efter sanningen, som man ofta uppfattar som den enda ultimata sanningen om livet. Nära tillhands ligger då tanken att det dessutom måste finnas en enda yttersta mening som det gäller att förverkliga. Det är därför esoteriken är så lockande. För där finns nämligen de stora perspektiven på livet och verkligheten. Och där finns också de stora meningarna.

Inom esoteriken ges förklaringar till hur tillvaron är beskaffad och där finns även svaren på vad dessa olika meningar kan tänkas innebära. Slutligen ges svaret på vad den yttersta meningen med livet är. Jag har nämnt det flera gånger tidigare i denna blogg (se till exempel inlägget 4 juni 2017) men det tål att upprepas. I sin mest generella och kortfattade form kan meningen med livet sägas vara: medvetenhetsutveckling.

Det låter kanske lite futtigt när det kokas ner till detta enda ord, men tänk efter vad det innebär. Det betyder att hela kosmos är skräddarsytt för att utveckla medvetenhet. Så som esoteriken beskriver det innebär det också att vi alla levande varelser är garanterade högsta kosmiska medvetenhet. Det kommer naturligtvis inte att ske under vår nuvarande personlighets livstid, utan det blir under omständigheter vi i vår nuvarande existens inte kan föreställa oss.

Perspektiven är hisnande inom esoteriken och för den som kan ta till sig den så ges det verkligen en yttersta mening som övertrumfar alla andra. Vetskapen om att vi alla en dag som bröder och systrar ska kunna förenas i högsta kosmiska medvetenhet skänker trygghet och glädje. Där kommer den kärlek, broderskap och jämlikhet som är så svår att förverkliga på vår jord till sist att finnas. Det återstår bara för oss att förverkliga resan dit, och att ha tålamod och tillförsikt.

Överlever vi döden?

Detta är en av de mest fundamentala existentiella frågorna som kan ställas. Rädslan för döden sägs vara den enskilt viktigaste drivkraften till filosofi, konst och kulturyttringar överhuvudtaget. Svaret på denna fråga är väldigt avgörande för hur vi ser på livet.

Blir svaret ja antar de konstnärliga yttringarna formen av lovsång till livet, och kanske till Gud. Om svaret blir nej blir skapelserna mer dystra, anklagande och kanske leder de till ett förnekande av existensen av något högre.

De etablerade religionerna och livsåskådningarna har sina specifika föreställningar om hur livet på ett eller annat sätt överlever kroppens död. Den traditionella kristna tolkningen är att människan på domens dag (med Jesus hjälp) uppstår. I väntan på uppståndelsen är människan utan medvetande (får vi anta eftersom den fysiska kroppen upplöses och kristendomen inte erkänner några mer finstoftliga kroppar. Om människan under tiden har en av kroppen oberoende själ, och var den i så fall befinner sig och vad den upplever, är ytterst oklart).

De olika esoteriska lärorna har fullödigare svar. Gemensamt för dem tycks vara att människan överlever döden. Den fysiska kroppen dör vid dödsögonblicket, likaså den eteriska motsvarigheten. Resten av de finstoftliga kropparna (eller höljena om vi ska använda Laurencys vokabulär), fortsätter att leva ytterligare en tid. Det som sedan återstår av människan kommer när tiden är inne att inkarnera i en ny fysisk kropp och bygga upp nya höljen.

Det kristna svaret är att personligheten återuppstår. Vi är precis likadana som när vi dör. Esoterikens svar är att människan vid inkarnation bygger upp en ny personlighet.

Det finns mycket mer att säga om detta och jag stannar för tillfället här. Esoterikens syn på livet och döden finns rätt så utförligt beskrivet i min bok för den som så önskar.

Jag vill avsluta med att nämna något om vetenskapens syn på döden. Traditionellt sett har den avfärdat möjligheten till ett liv efter döden. Detta eftersom hjärnan slutar att fungera strax efter dödsögonblicket och medvetandet anses vara beroende av hjärnan. Medvetandet upphör alltså att existera kort efter dödsögonblicket, enligt den vedertagna materialistiska uppfattningen.

Det som nu händer inom vetenskapssamhället är väldigt spännande. Det ser ut som att ett skifte i synsätt kan vara på väg. Från flera olika håll öppnar man nu dörren för möjligheten att medvetandet faktiskt kan fungera utan hjärnan.

Forskare vid NYU Langone Medical Centeri New York har visat att medvetandet faktiskt fortsätter att existera även sedan människan tekniskt sett är död. Det har man kommit fram till genom att intervjua personer som haft så kallade nära döden-upplevelser.

Divisionof Perceptual Studies vid UVAMedical Center har under 50 års tid studerat om medvetandet överlever döden. De har kommit fram till att mycket talar för att medvetandet faktiskt överlever hjärnans kollaps. Det har man gjort bland annat genom att undersöka barn som sägs minnas tidigare liv. En del av dessa fall är så häpnadsväckande att enda rimliga förklaringen är att barnen faktiskt har minnen från tidigare liv.

Kan det vara så att vi är med om ett paradigmskifte? I så fall är det ett skifte från enögt fokus på materia till en förståelse för att medvetandet har en långt större och viktigare roll, både i vårt liv och i universum, än vad vetenskapen hittills utgått från. Det är nog en lång väg dit än, men de första stegen har i alla fall tagits.

Den sovande mänskligheten

”När vi inser att vi sover, kommer vi att inse att hela historien göres av människor som sover”. Denna nedslående kommentar har yttrats av Ouspensky. Den visar att vi inte kan vänta oss några stora framsteg av mänskligheten framöver. Åtminstone inte så länge vi befinner oss på nuvarande låga medvetenhetsnivå.

Allt för ofta tror vi att saker och ting som är mycket svåra att ändra är lätta. Och tvärtom, det som är lätt att ändra tror vi är svårt. En viktig insikt enligt esoteriken är att kunna bedöma vad som är värt att lägga krutet på och vad som vi med gott samvete kan lämna därhän.

Efter grundlig undersökning inser sanningssökaren att det enda som vi egentligen direkt kan ändra på är oss själva; att vakna upp ur sömnen och höja vår medvetenhet. Och lyckas vi med det så är det något stort. Många drömmer om att göra avtryck på den offentliga nivån, som politiker, företagsledare eller annan mäktig position. Då inser man inte hur svårt det är att överhuvudtaget få någonting gjort på samhällsnivån.

Ska man tro Ouspensky och esoteriken så kan vi inte räkna med att direkt kunna förändra samhällsutvecklingen på ett positivt och djupgående sätt. Och att utvecklingen av sig själv skulle gå i en gynnsam riktning, mot större medvetenhet, är inget vi kan räkna med. Detta eftersom i det vanliga livet saker och ting sker på ett mekaniskt sätt, det vill säga utan medvetenhet. Däremot finns det en esoterisk indirekt metod som förespråkas. Och det är att vi som enskilda individer, och eventuellt tillsammans med andra, förändrar oss själva, höjer oss upp till en högre medvetandenivå, för att därigenom påverka alla andra.

En esoteriker vet att allt liv hänger ihop och bildar en enhet genom vårt medvetande. Tillsammans bildar alla levande varelser den kosmiska totalmedvetenheten. Genom att leva på en högre medvetandenivå påverkar vi alla vi möter och även på ett indirekt plan – eftersom vi alla hänger ihop och påverkar varandra – alla andra.

Detta kan för en aktivist tyckas vara ett alltför passivt och undflyende sätt att agera. Men den som förändrar sig själv och därigenom förändrar andra gör det mest värdefulla vi kan göra. Den personen tar ansvar för sitt liv och är med och förändrar världen i grunden.