Det organiska livet på jorden har
enligt vetenskapen funnits i cirka 4 miljarder år. Under den tiden
har livet utvecklats –
vetenskapen kallar denna utveckling för evolutionen –
till att uppvisa en mångfald av former och arter.
Vetenskapen säger att den mänskliga
arten är en relativt sen skapelse; inte mer än cirka 200 000 år
(Homo sapiens). Enligt esoteriken är människan mycket äldre än så
(men det ligger utanför det här inläggets ramar att gå närmare
in på detta).
Att allt liv på jorden har ett
gemensamt ursprung kan både vetenskap och esoterik vara överens om.
Vårt DNA är till exempel till stora delar identiskt med de högre
djurarternas. Ett annat slående exempel är hur lika foster av djur
och människa är. Till och med en fisks foster är vid ett visst
stadie svårt att skilja från en människas.
Även i beteenden finns stora likheter.
Ett litet barns tittut-lekar fungerar lika bra med lekfulla katter.
Vi kan alltså konstatera att det finns stora likheter både
organiskt och beteendemässigt hos djur och människa, och att det
måste finnas en grund för dessa. Vetenskapen hänvisar till
evolutionen. Esoteriken har en åtminstone delvis annan förklaring.
Esoteriken säger att varje inkarnation
(det är monaden som inkarnerar) börjar med en rekapitulering av den
utveckling som livet genomgått för den specifika livsformen. I
fosterstadiet genomgås de stadier mänskligheten har gemensamt med
djuren. Efter födelsen börjar den utveckling som är specifik för
människa, och därmed blir hon alltmer olik djuren.
Man kan allmänt säga att ju längre
livet pågår desto mer differentierat blir det. Detta gäller alltså
både kollektivt och individuellt. Mänskligheten som kollektiv
genomgår utvecklingsstadier. Varje individs inkarnation är därför
en individuell genomgång av de stadier som är gemsamma för
mänskligheten.
Men samtidigt som utvecklingen är
kollektiv är varje individs inkarnation en individuell resa. Vi har
kommit olika långt på denna väg. Vid en viss tidpunkt i den
aktuella inkarnationen har individen kommit till den punkt som
motsvarar dess uppnådda nivå i tidigare inkarnationer. Då kan man
säga att livet startar ”på riktigt”. Fram till dess har livet
varit en repetition av det man redan varit med om och bemästrat. Nu
ger man sig ut på tidigare okända vägar.
Det ovanstående är en allmän
schematisk beskrivning av medvetenhetsutvecklingen, så som den
enligt esoteriken går till. I verkligheten är det mer komplicerat.
Enligt Laurency är det inte säkert att man i den aktuella
inkarnationen når upp till sin egentliga nivå. Det beror på
miljön: uppväxtförhållanden, föräldrar, kamrater med mera. Det
kan även finnas karmiska orsaker.
