Hur långt har vi kvar?

Hos en del andliga sökare finns en stark önskan att snabbt bli klara. Ibland finns en otålighet eller rent av rädsla för att behöva återfödas. Att vi alla har lång väg kvar att gå innan vi är klara med de erfarenheter som jordelivet har att erbjuda är många esoteriker och andliga lärare inne på. Det är också ganska lätt att konstatera att det förmodligen förhåller sig på det sättet. Många av oss är fortfarande upptagna, eller rent av besatta, av allehanda företeelser kopplade till jordelivet och det är också beviset för att vi ännu behöver göra erfarenheter av motsvarande slag.

Enligt Laurency är nutidens genomsnittsmänniska ett emotionaljag. Det betyder att i allt väsentligt är det de emotionala energierna som är mest aktiva och därmed styr människans beteende. Och i esoterikens världsbild är de emotionala energierna molekyler av näst lägsta atomslaget (nummer 48). Enbart molekylerna i vår fysiska värld är av lägre atomslag (49).

Utöver de fysiska och emotionala energierna så måste människan lära sig att hantera även de mentala energierna (molekyler av atomslag 47). Vilket innebär att använda dem för att tänka. De flesta av oss är ännu dåliga på att tänka och framförallt att tänka självständigt, det vill säga oberoende av auktoriteter, men även att tänka utan att påverkas av sina känslor i form av till exempel sympatier och antipatier.

Vårt beroende av det emotionala visar sig bland annat i att vi behöver ha emotionala energier för att kunna motivera oss att handla. Utan det emotionala har vi helt enkelt ingen drivkraft att göra något. Ett ytterlighetsexempel är förstås en människa som lider av depression. Depression innebär att personen i fråga fastnat i ett läge där tillgången på energi skurits av. Det är som om kranen till behållaren med livsenergi stängts och personen inte vet hur den ska få igång flödet igen.

Vi drivs av de emotionala energierna så länge vi har erfarenheter kvar att göra som utvecklar våra emotionala egenskaper. Vår förmåga av empati och djupare förståelse av andra människor och levande varelser är kopplade till det emotionala. Även vår förädling som människa, den personliga utvecklingen, sker med hjälp av det emotionala. När vi utvecklat alla dessa egenskaper så långt som det går är vi klara med det emotionala och kommer fokus istället att ligga på nästa steg i utvecklingen – det mentala.

Esoterikerna är tämligen överens om att mänskligheten är outvecklad mentalt sett och att mycket alltså återstår att göra innan det kan vara tal om att vara klar med erfarenheterna som det mänskliga riket (fjärde riket) på vår jord har att erbjuda. Vilka dessa erfarenhet är, både emotionala och mentala, och hur vi underlättar att förvärva dem kan vara värt att ta upp i senare inlägg.

Sanningssökare nu och för 30 år sedan

Mycket har onekligen hänt sedan jag blev sanningssökare för snart 30 år sedan. Samhället, och människorna, har på många sätt förändrats. Hur ser situationen egentligen ut för dagens sanningssökare? Vad är nytt och vad är sig likt sedan jag kom in i min livskris och påbörjade mitt sökande?

På den tiden – 1989 – fanns inte internet, i alla fall inte för privat och kommersiellt bruk. Man var hänvisad till böcker och tidskrifter. Biblioteken blev ofta platser där man kunde stifta bekantskap med författare inom det breda begreppet andlighet och det som senare kom att kallas för nyandlighet (new age). Esoterik, ockultism, parapsykologi, astrologi och allt som andades övernaturligt trängdes ofta ihop på samma hylla. Även om mycket var skräp fanns där ett och annat guldkorn.

Det var på stadsbiblioteket i Linköping jag stiftade bekantskap med Martinus (i bokform såklart). Det var första gången jag verkligen kom i kontakt med esoteriska idéer. Innan dess hade jag mest intresserat mig för spiritualism och försökt hitta bevis för att livet fortsätter efter döden. Med esoteriken vaknade mitt intresse för att verkligen förstå hur allting hänger ihop.

Det var möjligt då att komma i kontakt med esoterik, liksom det är möjligt också idag. Om det kunde vara svårt att rent fysiskt få fatt på esoteriken för 30 år sedan så finns den idag bara en knapptryckning bort. Problemet idag är snarare att det finns för mycket information. Det blir svårt att vaska fram det som verkligen är betydelsefullt. En sökning på esoterik på google ger över 17 miljoner träffar!

Men enligt många esoteriker och andliga lärare behöver man inte vara särskilt orolig för att de seriösa sanningssökarna inte ska hitta den sanna kunskapen. Den levande sanningen har funnits i alla tider och så kommer det att vara även i framtiden. Livet ser till att vi får göra de erfarenheter vi behöver göra för att utvecklas vidare som människor. Och vid ett visst tillfälle, när förutsättningarna är uppfyllda, kommer kontakten med esoteriken att ske. Hur och när går inte att säga på förhand.

När sanningssökaren är inställd på att ta reda på sanningen om livet – och samtidigt är beredd att förändra sig själv, att bli en annan människa – så kan ingenting stoppa henne. Sanningssökaren lever i ett nytt medvetandetillstånd, har så att säga ställt in frekvensen på en annan våglängd. Då kommer hon i kontakt med andra krafter och då kommer ödets väg att ändras.

Så det var möjligt då och det är möjligt nu att gå den andliga väg som sanningssökaren så småningom slår in på. Sedan är det en annan sak att väldigt få människor förmår uppskatta esoteriken och omsätter den i handling. Om detta har jag skrivit tidigare (se till exempel inlägget den 7 april 2012) och får kanske anledning att återvända till vid ett senare tillfälle.

Livets plan och den fria viljan

Jag har tidigare varit inne på att det enligt esoteriken finns en plan för livets utveckling och därmed en yttersta mening med livet, se till exempel inläggen den 18 juli 2018 och 3 november 2013. Planen förverkligas med hjälp av naturlagar och livslagar. Men om det nu finns en plan för allt liv i universum blir inte vi som individer då berövade vår fria vilja? Om vi är tvungna att infoga oss i denna plan kan man väl inte tala om att det skulle finnas fri vilja?

Som så många andra gånger visar esoteriken att det faktiskt finns en lösning på denna skenbara paradox. Enligt esoteriken är livets mening medvetenhetsutveckling. Det är en process som pågår oavbrutet från mineralens nästan totala omedvetenhet till den allmedvetenhet som individerna har i den högsta kosmiska världen.

Det är först i människoriket som man kan börja tala om självmedvetenhet och en egen vilja. Innan dess (mineral-, växt- och djurriket) är individerna inte tillräckligt medvetna för att ha en jaguppfattning och kan heller inte ha vilja i någon större utsträckning. Individerna agerar enligt deras instinkt, som blir allt starkare och mer med verkligheten överensstämmande ju mer utvecklad individen är.

Den som har följt denna blogg vet att självmedvetenhet och egen vilja inte är något som alla människor automatiskt har, se till exempel inläggen den 1 juni 2014 och 14 oktober 2012. Enligt Gurdjieff och Ouspensky är detta förmågor som människan har potential till men sällan förverkligar i någon större utsträckning. Det krävs ofta något extraordinärt för att vi ska kunna höja oss upp till det självmedvetna tillståndet. Istället är det så att vi ofta befinner oss i det slags halvt sovande tillstånd som vi kallar för dagsmedvetenhet.

Om vi då återvänder till frågan i inledningen så kan vi för det första konstatera att vi inte kan förlora något som vi knappt har, det vill säga: fri vilja. Vi har en föreställning om att vi har fri vilja medan en grundläggande utgångspunkt i esoteriken är att mänskligheten på sin nuvarande utvecklingsnivå knappast kan sägas ha någon fri vilja. Att det finns individuella undantag ändrar inte den generella slutsatsen.

Vi lurar oss själva när vi tror att vi har fri vilja, ungefär på samma sätt som vi lurar oss när vi tror att vi har självmedvetande. Först när vi är med om ett självmedvetet medvetandetillstånd blir vi varse att vi normalt sett inte är självmedvetna.

För det andra finns det inget eller ingen som tvingar någon att följa planen. Vi är alla som individer fria att följa den väg som livet och vi själva nu går, ofta instinktivt, inom ramarna för de begränsningar som naturlagar och livslagar ställer upp. I början har vi inte stora påverkansmöjligheter utan blir offer för olika omständigheter, men efterhand får vi allt större möjligheter att navigera i tillvaron. Och just människoriket är ett avgörande steg i utvecklingen.

Enligt esoteriken finns det krafter i tillvaron som gör att individen omedvetet lockas att följa planen. Jag nämner i min bok att allt levande har ett begär efter att förverkliga sin livsform. ”Det är en vilja till liv som finns i alla varelser. Målet är självförverkligande – att utnyttja sin potential maximalt.” (s. 139). Laurency beskriver detta som att det högre har en magnetisk dragningskraft på det lägre.

Individerna i lägre riken följer den magnetiska attraktionen omedvetet och de i högre riken medvetet. Individerna i människoriket är de enda som motarbetar planen. Detta sker därför att den till individuell medvetenhet uppvaknande individen ännu inte lärt sig följa planen och ofta bryter mot livslagarna. Att gå den andliga vägen innebär ett utforskande av natur- och livslagarna och att lära sig leva i enlighet med dem.

Det är med andra ord inte så att planen inkräktar på individens fria vilja. Frihetslagen (en av de livslagar som finns) garanterar individens rätt och möjlighet att handla efter egen uppfattning, enligt Laurency. Vi är fria att göra det vi vill (eller begär) att göra, men i det långa loppet så kommer attraktionen från ”det högre” att segra. Förr eller senare kommer vi alla att vara medborgare med allmedvetenhet i högsta kosmiska värld, även om vi kan fördröja ankomsten avsevärt på grund av vår så kallade vilja.

Mänskligt liv om 1 miljon år

På SVT går just nu en serie som heter År 1 miljon – berättelsen om din framtid. Författare, forskare och fysiker fantiserar om hur det mänskliga livet kan komma att gestalta sig då, om mänskligheten fortfarande är vid liv förstås. Nyckelordet här är fantiserar, för något annat kan det ju inte vara när man försöker blicka en miljon år framåt.

Serien är spännande och fantasieggande, men jag har många invändningar som jag inte ska gå in på här. Jag kommer att koncentrera mig på några få saker som har med temat för denna blogg att göra.

Redan i första avsnittet slås fast att artificiell intelligens (AI) kommer att bli mycket smartare än människan och därmed hotar att utradera mänskligheten. Detta är numera en vanlig berättelse i media och om detta har jag redan skrivit i inlägget 4 juni 2017.

Vad är då lösningen på detta hot, enligt programserien? Jo, att gå samman med AI, att uppgradera den mänskliga hjärnan så att vi får superförmågor. Och som om det inte vore nog med detta så kommer vi så småningom att helt överge den mänskliga kroppen och ladda upp vårt medvetande på molnet, det vill säga på internet. På så sätt får vi dessutom evigt liv.

I programmen råder en mystisk och lite hemsk stämning samtidigt som intervjupersonerna är fulla av optimism och har storslagna visioner om den framtid som ligger framför oss. För mig är det lite svårt att ta det hela på allvar. Var finns eftertänksamheten och det kritiska tänkandet? Hur pass troliga är dessa scenarier? Och vill vi verkligen leva i en sådan verklighet? Och vart tar det mänskliga perspektivet vägen? Är vi ens människor om vårt medvetande är uppkopplat på nätet och vi saknar fysisk kropp? Frågan ställs förvisso i programmen men jag hade önskat större utrymme för dessa existentiella och filosofiska frågor. Varför medverkar till exempel ingen filosof?

Jag vågar nog påstå att om utvecklingen går åt det håll som förmedlas i programmen är det kört för mänskligheten. Då finns vi inte längre som art i den fysiska verkligheten och kommer därför inte att kunna utvecklas som avsett. Dessutom är det så att det inte går att isolera medvetandet och tro att det ska kunna leva vidare i ett moln. Det går inte heller att kopiera hjärnan, att bygga upp en exakt kopia i kisel eller hur man nu tänker sig det, och tro att medvetandet ska kunna leva vidare där.

Programmakarna vet lika lite som dagens forskare vad medvetandet egentligen är. En vanlig uppfattning hos filosofer är att medvetandet i form av självmedvetande är överflödigt, se inlägget 8 juli 2015. Men det som programmakarna avser med att ”snart har AI medvetande och vilja” handlar nog om förmåga att uppleva och att reflektera över sig själv. Jag har svårt att se hur en samling kiselmolekyler samlade i en exakt kopia av en människas hjärna någonsin ska kunna få förmåga av jagupplevelse och självreflektion.

Enligt esoteriken finns det en plan för allt liv, och således även för mänskligheten. Slutmålet för planen är att allt liv ska bli fullkomligt, det vill säga allsmäktigt, all-vist och därmed också all-gott. Än så länge är vi inte som kollektiv medvetna om denna plan. Endast vissa enskilda individer är medvetna om den, de kallar vi för avatarer (till exempel Jesus och Buddha). Men planen är att vi alla ska bli medvetna om slutmålet och att vi också ska kunna uppleva att all medvetenhet och allt liv hänger ihop.

Vidare så säger esoteriken att allt liv faktiskt redan är evigt, även om vi inte ännu upplever det så. Det beror på att människan har en kärna som vi inte är medvetna om och som överlever inkarnationerna, det vill säga att det är den som inkarnerar. Den har fått olika namn i de olika esoteriska tankesystemen: till exempel mikrokosmos och monad.

Att försöka skapa evigt liv genom att manipulera den fysiska kroppen eller att ladda upp medvetandet i en digital virtuell verklighet är alltså att gå över ån för att hämta vatten. Livet är redan evigt och det gäller bara för oss att inse detta och ha tålamod. Förr eller senare kommer vi att bli medvetna medskapare i det stora kosmiska äventyr som är livet. Åtminstone enligt esoteriken.