Vi tänker ofta i absoluta termer och vill gärna ha absoluta svar på frågor som: Vad är gott? Vad är sant? Men i princip allt är relativt lär esoteriken. Vårt vara bestämmer vad vi betraktar som till exempel gott och sant. Den visar på vår förmåga.
Vad är då vårt vara? Esoteriken säger att det är vårt inre tillstånd, den vi egentligen är, vår inre kvalitet. Vårt varas tillstånd visar hur långt man kommit på sin andliga resa skulle man kunna säga.
Ett högre vara eller varatillstånd ger också en högre uppfattning och förståelse av det goda. Om vi höjer vårt vara genom andligt arbete kommer vi alltså att höja vår förmåga att vara goda. Ett högre vara kan förstå ett lägre, men ett lägre vara kan inte förstå ett högre, lär esoteriken.
"Människan är alltings mått" är en av filosofen Protagoras mest kända uttalanden. Enligt en av tolkningarna så innebär detta att saker och ting är relativa den som upplever dem. Det är den som upplever dem som avgör hur de är beskaffade. Det betyder att två människor kan uppleva en sak på olika sätt och bägge ha rätt. Det skulle i så fall innebära att det inte finns någon objektiv sanning, eller?
Enligt esoteriken behöver det inte vara så. Det är fullt möjligt att tillvaron är relativ samtidigt som det finns en objektiv sanning. Hur är det möjligt?
Som jag konstaterat tidigare på den här bloggen är esoteriken ofta paradoxal. Saker som ser ut att vara motsägelsefulla behöver inte vara det. Det beror på att en sak kan betraktas ur olika perspektiv, i olika skalor, på olika nivåer. Det som ser ut att vara på ett sätt i ett perspektiv förändras när blicken höjs.
I vårt vardagliga medvetandetillstånd är vår uppfattning av saker och ting mycket begränsad. Våra ställningstaganden och slutsatser kan inte vara annat än väldigt preliminära och tillfälliga. När vi får mer kännedom och större förståelse förändras vår syn. Det vi förut tyckte var något gott kanske vi nu uppfattar som ont och vice versa.
Det är tveklöst så att vår uppfattning om saker och ting förändras, kanske flera gånger under ett liv. Och uppfattningarna kommer att skilja sig åt mellan olika individer av en mängd olika orsaker. Att våra uppfattningar av saker och ting är relativa står alltså helt klart. Men det hindrar inte, säger esoteriken, att det ändå kan finnas objektiva, absoluta värden. Hur är det möjligt?
Det beror på att esoteriken utgår från idén att allt liv utvecklas mot allt större fullkomlighet: högre intelligens, större förmåga till kärlek och handling. Man kan se det som att slutmålet med dess sanningar och värden är det absolut sanna och goda; det som är objektivt, eftersom det är beständigt och alltså inte förändras. Allt annat förändras och är därför inte varaktigt, och kan heller inte vara objektivt.
Jag vill slutligen klargöra en sak och det är att alla de relativa sanningar som vi upplever på väg till slutmålet naturligtvis är verkliga för den som upplever dem. Den verklighet vi lever i är verklig och existerar och är på det sättet objektiv, men vår uppfattning om den kommer att vara relativ ända tills vi slutligen når den oföränderliga, objektiva synen. Då omfamnar vi och är ett med alltet.
