Föregående inlägg handlade om en
central idé inom esoteriken: idén att människan går igenom olika
utvecklingsstadier. Livet har en riktning; utvecklas åt ett
speciellt håll, och det är mot större medvetenhet, och därigenom
större makt. Esoteriken hävdar även att det förutom en kollektiv
utveckling hos mänkligheten som art även finns en individuell
medvetenhetsutveckling.
I allt liv ligger förborgat, liksom i
ett frö, möjligheter till utveckling som vi i dagsläget inte är
medvetna om. Vidare så är kosmos som helhet inrättat för att
underlätta medvetenhetsutveckling. Det finns alltså möjligheter
inom och krafter utanför människan som verkar åt samma håll; som
möjliggör utveckling. Utan dessa samverkande krafter skulle
medvetenhetsutveckling inte vara möjlig; det är en av hörnstenarna
inom esoteriken.
Vi är långt ifrån att vara
fullkomliga människor som kollektiv betraktat. Men tids nog, efter
årmiljoner, kommer mänskligheten att ha utvecklats till att bli
fullmogna (om vi nu inte innan dess har förintat oss själva genom
att förstöra livsmöjligheterna på jorden). Då har vi nått
gränsen för vad som är möjligt inom det mänskliga riket och kan
gå vidare till nästa rike. Som nämndes i föregående inlägg är
det monaden som ”går vidare”, det är monaden
(mikrokosmos) som är människan. Våra kroppar och personligheter är
tillfälliga medan monaden är evig.
För att komma vidare till nästa rike,
som jag inte kommer att säga mer om här, måste mänskligheten gå
igenom vad som kan kallas för utvecklingsstadier. Stadierna kan
särskiljas ifrån varandra genom graden av medvetenhet som människan
uppvisar och vilka beteenden medvetenheten tar sig uttryck i. Det
finns med andra ord en hel serie av stadier som mäniskan och
mänskligheten som helhet måste ta sig igenom; från mest primitiva
till det med störst fullkomning.
Begrundar man vad som hittills sagts
och drar ut konsekvenserna kommer man fram till ett par förbluffande
slutsatser. För det första är allt liv underkastat samma
utvecklingsplan. Målet är detsamma även om vägen dit naturligtvis
kan skilja sig mycket åt. Tack vare den individuella utvecklingen
kommer allt liv en gång att ingå i högsta kosmiska rike som
självmedvetna individer. Monaden är garanterad högsta medvetenhet,
kärleksfullhet och makt; även om det kan komma att ta nästan
oändligt lång tid.
Medvetenhetsutveckling är möjlig
bland annat tack vare de livslagar som finns i kosmos. Jag har i
tidigare inlägg nämnt ett par av dem: skördelagen
och lagen om alltings återfödelse.
Men det finns fler och enligt esoteriken blir en del av dessa lagar
betydelsefulla först när människan gör allvar av sitt liv; när
hon bestämmer sig för att leva för allt livs utveckling.
Människor runt omkring oss kan befinna
sig på olika utvecklingsstadier; ha hunnit olika långt på sin
livsvandring. En individ på ett visst utvecklingsstadie känner,
tänker och agerar annorlunda än en individ på ett annat stadie.
Utan kännedom om utvecklingsstadierna finns ingen bra förklaring
till dessa skillnader som är så uppenbara i vardagen och heller
ingen förståelse för både de möjligheter och svårigheter som är
förbundna med varje utvecklingsstadie.
Vi går alla en både kollektiv och
individuell utvecklingsväg i samspel med kosmos. Trots alla de
skillnader i erfarenheter och livsöden som individerna (monaderna)
är med om blir i slutändan ”allt mycket gott”. Martinus talar i
detta sammanhang om det ”behagligt goda” och det ”obehagligt
goda”. Oavsett vad vi är med om och de skenbara orättvisor som
temporärt kan finnas så ska vi alla en dag nå slutmålet och där
vara jämlikar. Garanten för detta är de lagar som genomsyrar
kosmos.
