Medvetandets mysterium, del 2

I min bok ger jag exempel på hur andliga lärare av alla tider valt att beskriva det medvetandetillstånd som Ouspensky kallar för självmedvetande. Vissa kallar det för det nya medvetandet eller den nya själens medvetande, eller som Eckhart Tolle rymdmedvetande (space consciousness, det medvetande som finns i tomrummet, stillheten). Oavsett vad man väljer att kalla det för så refererar namnen till ett medvetandetillstånd som människan kan nå och som vi är kallade till att förverkliga.

Hur kan man avsiktligt nå självmedvetandet? Och hur förlänger man de vanligtvis korta stunder av självmedvetande som vi får oavsiktligt? De flesta metoder som utarbetats för detta ändamål kommer ursprungligen från öster. Meditation har egentligen som syfte att försätta den som mediterar i ett självmedvetet tillstånd, oavsett vilka idéer vi i väst i dag har. Att med uppmärksamhetens hjälp hindra tankar och känslor från att dra oss med är en mycket effektiv metod för dem som det passar. Andra lyckas bättre med att koncentrera sig fullständigt på att utföra en uppgift. Nyckeln är i bägge fallen kontroll över uppmärksamheten, för att därigenom höja medvetandet.

Författaren Colin Wilson menar att vi inte behöver vara passiva offer för vårt medvetande, vilket vi alla är. Tankeassociationer och känslor kommer och går utan att vi kan stoppa dem. Extremfallet är dem som är drabbade av depression. De har fastnat i en negativ spiral där livsenergin, viljan att leva, har dämts upp. Lösningen är att hitta något som kan öppna dammluckorna så att energin kan börja flöda igen. Enligt Wilson kan en fara, något som hotar vår existens, vara tillräckligt. Han ger som exempel Graham Greenes lek med döden i form av rysk roulett. Andra former av krissituationer då vi tvingas koncentrera oss och mobilisera energi fyller samma funktion.

Ännu viktigare är att Wilson menar att vi varken behöver utsätta oss för livsfara eller vänta på en existentiell kris. Vi kan uppnå samma effekt genom att koncentrera oss maximalt på vad som helst. Det viktiga är inte situationen vi befinner oss i utan vår viljekoncentration. Genom att fokusera viljan kan vi nå ett tillstånd av meningsfullhet som han kallar för maximalupplevelse (peak experience efter psykologen Abraham Maslow).

Det kan vara läge att höja ett varningens finger här. De flesta esoteriker brukar varna för konsekvenserna av att fokusera uppmärksamhet och vilja. Alla medvetenhetsyttringar har sina konsekvenser. Att hålla fast uppmärksamheten och koncentrera sig är som att låta solens strålar fokuseras i ett brännglas; effekten blir förhöjd. Dessutom har högre energier större verkan. Vet man inte vad man gör så bör man ta det försiktigt med meditation.

Det speciellt värdefulla med självmedvetandet ur ett andligt perspektiv är inte själva upplevelsen, utan den möjlighet till förverkligande som den möjliggör. Så länge vi lever i det vanliga dagsmedvetna tillståndet är vi inte tillräckligt närvarande och medvetna om oss själva för att kunna göra några större förändringar. Det självmedvetna tillståndet ger möjlighet att se på oss själva så att säga utifrån; vi får en objektiv syn på oss själva. Ett annat ord för detta är samvete.

Utan denna objektiva syn på oss själva kan vi inte göra de förändringar av vårt beteende och vårt vara som behövs, om vi vill förverkliga den andliga potential som vi alla har. Utan självmedvetande tar vi endast små, små steg på vår vandring mot att bli sanna människor. Med självmedvetande och rätt inställning (en vilja att tjäna allt livs utveckling på vår jord) kan vi börja ta riktiga kliv.

Medvetandets mysterium

Vad är medvetandet egentligen? Det har varit en av de stora frågorna inom filosofin i alla tider. Man har verkligen försökt att få medvetandet att passa in i både de religiösa och vetenskapliga föreställningsvärldarna. Dessvärre har man inte lyckats. Resultatet har blivit att man antingen reducerat medvetandet till att vara en aspekt av materien (vetenskapen) eller till att vara oberoende av materien (religionen). Bägge fallen har visat sig vara otillfredsställande.

Inom esoteriken däremot anser man att medvetande och materia har samma status; de är två oskiljaktiga aspekter av verkligheten. Jag kommer här att argumentera för att det är den enda förnuftiga ståndpunkten.

En sak som är viktig att klargöra är att österlandet och västerlandet haft, och alltjämt har tror jag, olika syn på medvetandet. I öst har man en lång tradition av att betrakta medvetandet som det primära i förhållande till materien och yttervärlden. Det som händer inom oss är den främsta källan till kunskap, exemplifierat framförallt av yogin som genom meditation söker upplysning.

I väst kom man att, från och med den antika grekiska kulturen och framåt, utveckla ett vetenskapligt ideal som gjorde att man eftersträvade kunskap om yttervärlden: objektiv kunskap. Detta ledde så småningom till ett så starkt ifrågasättande av allt subjektivt att vissa vetenskapliga inriktningar kom att tvivla på själva medvetandets existens. Eftersom vi inte kan väga och mäta medvetandet så kan vi inte vara säkra på att det finns. Och skulle det trots allt finnas så kan dess effekter förklaras i form av stimuli-respons.

Under senare tid har vetenskapen frångått den strikt behavioristiska uppfattningen och alltmer kommit att närma sig esoteriken. Dels erkänner man numera att medvetandet spelar stor roll för vårt välbefinnade. Man talar till exempel om psykosomatiska sjukdomar, det vill säga psyket påverkar kroppen. På senare tid har man även kunnat studera kopplingen medvetande-kropp med magnetkameror. Det har lett till en del intressanta upptäckter. Bland annat att vissa delar av hjärnan har förhöjd aktivitet hos dem som mediterat i många år. Under meditation förändras även hjärnvågorna. Sammantaget visar de här upptäckterna att man med sin vilja, och därmed sitt medvetande, kan påverka kroppen.

Nu motbevisar det här förstås inte den vetenskapliga riktning som hävdar att medvetandet är underordnat materien; att medvetandet är något som uppstår ur materien. Däremot menar jag att det finns all anledning att ta medvetandet på lika stort allvar som materien. Visserligen har vi fortfarande stora svårigheter med att förstå medvetandets natur, men att reducera det till ett fenomen som är oviktigt är helt enkelt dumt.

Den andra ytterligheten är naturligtvis lika orimlig: att betrakta materien och yttervärlden som illusion. Detta traditionellt österländska synsätt leder till en subjektivism som riskerar att sluta i ointresse för omvärlden och passivitet. Vi måste förstå att materia och medvetenhet är två aspekter av verkligheten som inte kan reduceras till varandra. Det går inte att förstå verkligheten utan att ta hänsyn till bägge.

Enligt esoterikern Laurency måste materia och medvetenhet kompletteras med en tredje aspekt: vilja, rörelse, process. Det är den aspekt som skänker liv och som ger allt levande en riktning, en rörelse. Denna sistnämnda aspekt är den som vi har svårast att förstå. Jag ska återkomma till den i ett senare inlägg.

Vad är då medvetandet? Vilken är dess natur? Detta är ett ämne lagom stort för en avhandling och det jag skriver här kan bara bli en inledning. En första intressant iakttagelse man kan göra är att vi vanligtvis betraktar medvetandet som att man antingen har det eller inte alls. Det vill säga att antingen är man medveten eller medvetslös. Alla som är medvetna har samma typ av dagsmedvetande. Samma brist på distinktion tycks finnas inom vetenskapen och psykologin (förutom den allra senaste tiden då man börjat intressera sig något för alternativa medvetandetillstånd).

Enligt esoteriken finns det flera olika typer av medvetandetillstånd. Ouspensky nämner till exempel i The psychology of man´s possible evolution fyra tillstånd:

1. Sömn (subjektivt, passivt tillstånd)
2. Dagsmedvetande, relativt medvetande (subjektivt, aktivt tillstånd)
3. Självmedvetande (objektivt med avseende på sig själv, subjektivt angående yttervärlden)
4. Objektivt medvetande (objektivt med avseende både på sig själv och yttervärlden)

De två första tillstånden känner vi alla igen. Det tredje tillståndet, självmedvetandet, är intressant därför att vi alla tror att vi har även det. Enligt Ouspensky är det inte så enkelt. Han menar att vi har det bara i sällsynta stunder; i stunder då vi är närvarande, då vi har en märklig upplevelse av att vara levande. Att det verkligen är så kan man övertyga sig själv om endast då man upplever ett av dessa sällsynta tillfällen. Då blir det uppenbart, men tyvärr övergår det snart till det vanliga dagsmedvetna tillståndet och då minns vi inte vad det var som hände, ännu mindre kan vi förstå det.

Även om vi har dessa ögonblick av självmedvetande väldigt sällan så finns det faktiskt något vi kan göra för att både framkalla och förlänga dem. Hur det går till finns det olika idéer om, men att det är möjligt tycks de flesta esoteriker vara överens om. (Fortsättning följer)

Mer om kursen

Här kommer lite mer information om den kommande kursens innehåll. För praktisk information hänvisar jag till föregående inlägg.

Utgångspunkten för kursen är insikten om att livet är så mycket mer än vad man tidigare trott; så mycket mer än vad samhället med sin kultur vill få oss att tro. Denna insikt förutsätter ett slags uppvaknande. Det är ett uppvaknande från ett lägre medvetandetillstånd till ett högre. Vissa kallar detta medvetandetillstånd för självmedvetande. Vi kommer att utforska vad detta självmedvetande är och om vi avsiktligt kan framkalla det.

En annan viktig del av kursen är själva processen att söka efter sanningen. När sanningssökaren vaknat upp och inser att varken världen eller människan är beskaffad så som hon uppfostrats till att tro, då börjar sökandet – hon blir en sanningssökare. Man kan jämföra sanningssökaren med en amatörvetenskapsman. En vanlig vetenskapsman ställer hypoteser som han sedan försöker pröva mot verkligheten, genom experiment eller på annat sätt, för att se om de är riktiga. På motsvarande sätt försöker sanningssökaren att få klarhet i både vem hon själv är och hur världen fungerar genom att formulera hypoteser och sedan pröva dessa mot verkligheten.

Det pågående undersökandet och experimenterandet är samtidigt ett förverkligande. Endast genom att pröva och skaffa sig livserfarenhet kan vi utvecklas som människor. Men behövs då teoretisk kunskap? Enligt esoteriken är livserfarenhet och ständig prövning nödvändigt men inte tillräckligt för att komma närmare sanningen. En viss typ av kunskap, den som handlar om människans plats i kosmos och allt livs utveckling, kan vi inte komma fram till själva; den måste vi få på annat sätt.

Kursen varvar vissa enkla övningar, som till exempel att försöka minnas sig själv, med esoterisk kunskap. Förhoppningen är att deltagarna på detta sätt, genom att varva teori och praktik, ska få en skjuts framåt i sitt sökande och förverkligande.

Kurs i höst

I samarbete med Studiefrämjandet i Malmö kommer jag i höst att hålla en kurs. Titeln på kursen är densamma som på boken: Andligt sökande och förverkligande.

Kursen tar avstamp i det uppvaknande som sökaren genomgår. Det är ett uppvaknande som leder till insikten att Livet är någonting annorlunda och mycket större än vad man tidigare trott. Kursen ger även en fördjupad inblick i esoterikens värld, som ger en möjlig förklaring till vad Livet egentligen är. Teori kommer att varvas med praktiska övningar som är helt ofarliga. En mer detaljerad beskrivning av innehållet i kursen kommer senare.

Praktisk information finns på och anmälan till kursen görs via Studiefrämjandets hemsida.

Vad är esoterik?

Vad kännetecknar esoterik? Vad skiljer ett esoteriskt tankesystem från andra system?

Dessa frågor behöver en större utläggning och här kommer jag bara i koncentrerad form att säga det absolut mest nödvändiga. I min bok är jag utförligare och presenterar även en hel del esoteriska idéer.

För det första är det nödvändigt att slå fast att esoterisk kunskap skiljer sig från all annan kunskap vi känner till; kanske inte ifråga om ämnet, men till sin art. All annan kunskap är kunskap om ett avgränsat studieobjekt, vare sig det handlar om objekt i yttervärlden, om samhället eller människan själv. Det leder till en fragmentariserad kunskap där relationen till helheten saknas. Esoterik däremot utgår från helheten och sätter in alla studieobjekt i sin sanna relation till helheten – till livet självt.

Esoterik syftar till att ge människan en uppfattning av vad eller vem hon är, hennes relation till andra livsformer och vad livet självt är; och något av det viktigaste – hennes möjlighet att bli det hon borde vara, en sann människa.

Om en människa saknar intresse av att förstå sin plats i tillvaron och inte önskar bli en annan, en sann människa, kommer inte esoteriken att intressera henne. Därför brukar alla esoteriker säga att esoterik endast är för dem som behöver den. Erfarenheten visar också att de allra flesta inte vill ha den. Skulle de trots det börja studera den så skulle de inte förstå den.

En annan viktig sak man bör ha klart för sig är att esoterik inte kan uppstå på vanligt sätt. Ett esoteriskt tankesystem kan inte tänkas ut av en person som till yrket är filosof eller av någon annan intellektuell. Det kan bara konstrueras av någon som blivit det jag ovan kallat för en "sann människa".

Esoteriken visar människan vilken utveckling av henne som är möjlig och hur den ska göras, alltså metoder för den. Men för att utvecklingen över huvudtaget ska vara möjlig måste hon till att börja med förstå den svåra situation hon befinner sig i och nödvändigheten av att arbeta för att ta sig ur den.

Esoteriker brukar ibland jämföra människans situation med att befinna sig i fängelse. Hon är mycket begränsad i sin rörelsefrihet och hindras på många sätt att utföra det arbete hon borde. Dessvärre är hon inte medveten om att hon sitter i fängelse. Hon tror att det som finns inom fängelset är allt som finns.

Första uppgiften blir därför att "vakna upp" till insikten att hon är fängslad. Först när den insikten finns, vilken måste vara grundad på egna personliga erfarenheter, kan den sanna önskan att slippa ut ur fängelset födas. Då finns också behovet av esoterisk kunskap och först då kan den förstås på rätt sätt.

Att vara eller inte vara

En fundamental sak som är nödvändig att förstå som andlig sökare och förverkligare är innebörden i begreppet vara. Vårt vara är den vi är, och det vi försöker att förändra. Allt arbete som inte förändrar vårt vara är bortkastat ur andligt perspektiv.

Innan man upptäckt sitt vara och inser att man behöver förändra det kan det inte vara tal om något andligt arbete. Det spelar ingen roll hur många andliga böcker man läst eller hur mycket man mediterat; saknar man insikten om behovet av förändring är det inget andligt arbete man bedriver.

För det första behövs alltså insikten om att man behöver förändras. För det andra behövs utforskandet av ens vara, för att få reda på vem man är. För det tredje behövs kunskap.

Ett av mina kapitel i boken handlar om nödvändigheten av att arbeta med både vara och kunskap samtidigt. När insikten alltså finns och man nått ett visst mått av självkännedom behövs en viss typ av kunskap. Det är här den så kallade andliga eller esoteriska kunskapen kan vara till hjälp. Om insikten saknas eller kvaliteten på ens vara är för låg kan inte kunskapen vara till nytta. Den kommer då inte att kunna förstås.

Ouspensky talar om dessa saker ganska utförligt i boken Fjärde vägen. Han menar, liksom många andra esoteriker, att om kunskapen ska vara till nytta måste den omsättas i handling. Den måste relateras till ens vara för att sedan användas i det vardagliga livet.

Det här betyder att allt andligt arbete måste utgå från oss själva; från vårt vara. Vi får inte godta något som sant om det inte kan verifieras av oss själva. Vi måste själva pröva och experimentera med den kunskap vi får av dem som redan har den, för att se om den stämmer. I annat fall blir kunskapen ren teori och vi tror istället för vet.

Värdet av detta kan inte underskattas. Den andlige arbetaren (sanningssökaren) får aldrig glömma detta.

Utvecklas det mänskliga medvetandet?

Utvecklas det mänskliga medvetandet och har det i så fall någon bestämd riktning? Den frågan behandlar jag ingående och från olika perspektiv i min bok. Här kommer några kompletterande tankar.

Att det mänskliga medvetandet inte är någonting statiskt utan förändras över tid finns det mycket som tyder på. Det är alldeles uppenbart att vår förmåga till informationshantering utvecklats enormt under de senaste seklen. En som har undersökt medias förändrande kraft är konstprofessorn Marshall McLuhan. Med media ska man här inte förstå enbart massmedia, utan alla "förlängningar" av mänskliga sinnena, som till exempel bilar, musikanläggningar, belysning. Det tryckta ordet är en förlängning och ett utvecklande av synförmågan. På samma sätt är radion en förlängning av hörseln.

McLuhan menar att det tryckta ordet har fullkomligt revolutionerat våra samhällen allt sedan tryckpressen uppfanns. Därmed har även vår medvetenhet förändrats. Vi har gått från att vara ett muntligt kollektiv till att bli skrivande och läsande individer. Det tryckta ordet har påskyndat mänsklighetens individualisering. Man skulle kanske kunna säga att mänklighetens jagmedvetande och mentalmedvetenhet har utvecklats. Men därmed har även nya problem uppstått. Den känslomässiga eller empatiska förmågan har inte hängt med. Vetenskapens landvinningar används alltjämt i destruktiva syften.

Det som nu behövs, om inte mänkligheten ska utplåna sig själv, är just utvecklandet av den känslomässiga förmåga som gör att vi alltid sätter livet eller helheten  främst. Vi måste gå från att vara egoistiska till att bli altruistiska. Och det är inte något litet steg ser det ut som.

Det naturvetenskapliga paradigm som styr tänkandet inom den vetenskapliga världen säger att eftersom det inte finns något övernaturligt kan det inte finnas någon plan eller bestämd riktning för det mänskliga medvetandet. Om det trots allt finns en riktning så styrs den av slumpen, eller av naturlagarna. Hur naturlagarna kan vara så precisa och exakta går inte att förklara med dagens vetenskapliga syn.

Mayaforskaren Calleman menar däremot att kosmos är designat för att skapa liv. Det finns ett syfte och en plan som ligger till grund för allt skapat. Människans medvetande utvecklas av energivågor som aktiveras vid bestämda tidpunkter.

Enligt det esoteriska synsättet finns det sju grundläggande energier – strålar eller departement – som styr all utveckling på jorden. De aktiveras och inaktiveras vid bestämda tidpunkter, alltså cykliskt. Man kan likna det vid att vi befinner oss i ett gigantiskt urverk som styr med precision och där ingenting lämnas åt slumpen. Det som det handlar om för att människan ska kunna utveckla sin medvetenhet är att på rätt sätt använda sig av de energier som för tillfället är rådande. Gör hon det – om hon arbetar med istället för emot livet – sker det relativt smärtfritt och nästan automatiskt.

Människan har en tendens att använda sin fria vilja till att sätta sig i motvärn. Att ge upp sin egoism tycks vara något oöverstigligt. Men esoteriken lär att förr eller senare, hur lång tid det än ska ta, så ska vi alla levande varelser utveckla den medvetenhet som gör att vi blir medvetna medskapare och förverkligare av den plan som ligger till grund för vårt kosmos. Det enda som står i vägen för förverkligandet är vi själva. Hoppas tillräckligt många vaknar upp innan vi ställt till det alltför mycket och får börja om från början igen, under helt andra förhållanden.

Vad händer 2012?

Nu när vi gått in i det mytomspunna året 2012 så tränger sig frågan på vad som kommer att hända. Det korta svaret är förstås att ingen vet och att det är lönlöst att spekulera. Det är förmodligen så att själva spekulerandet och fantiserandet ökar rädslan eftersom det finns en hel del undergångsprofetior och konspirationsteorier i omlopp.

Det lite längre svaret som jag ger här – och som naturligtvis inte ska ses som en profetia eller någon absolut sanning – handlar om att försöka se vilka krafter som redan är aktiva och som kan komma att få sitt utlopp under det kommande året. Utifrån en analys av dagsläget går det ofta att säga någonting om sannolikheten för olika möjliga scenarier. Problemet är bara att så mycket är dolt för människan. På grund av hennes ringa förstånd och förmåga till varseblivning är vi mottagliga för bara en bråkdel av alla krafter i universum. Den som är esoteriskt bevandrad vet att vi är medvetna i endast 3 av 49 materievärldar, och objektivt medvetna i enbart delar av den lägsta.

En sak kan vi vara säkra på. Det är att spekulationerna kommer att öka och fånga alltmer av allmänhetens intresse ju närmare det magiska datumet 21 december 2012 vi kommer. Den som minns övergången till det nya milleniet kommer säkert ihåg den undergångsstämning som piskades upp då. Vi varnades i media av allehanda undergångsprofeter, datakonsulter och övriga som hade någonting att tjäna på hysterin. Det troliga är därför att samma sak kommer hända igen.

Varför är datumet 21 december 2012 så speciellt? Det som många mayaforskare och företrädare för nyandlighet hävdar är att mayaindianernas stora kalender – den långa räkningen – slutar då. Enligt dem så finns ingen fortsättning efter det nämnda datumet och det skulle tyda på att en tidsålder slutar i en stor katastrof. Man hänvisar till myter hos olika indianstammar som talar om tidsåldrar som slutar i undergång och katastrof och menar att nu har vi kommit dit.

Men alla håller naturligtvis inte med. Mayaforskaren Carl Johan Calleman, som jag skrev om i mitt förra inlägg, säger att det påstådda datumet för kalenderns slut är felaktigt. Enligt honom har kalendern redan slutat. Det skedde den 28 oktober 2011. Slutet ska heller inte ses som en undergång utan början på en ny tid då omständigheterna är särskilt gynnsamma för människans andliga utveckling, om hon griper tillfället.

Det som enligt anhängarna gör 21/12 2012 speciellt är att vintersolståndet inträffar då. Det skulle alltså inte vara någon slump att konstruktörerna av mayakalendern valde detta datum till slutdatum. Vissa nyandliga företrädare säger dessutom att flera av planeterna tillsammans med solen står i en rak linje med vintergatans centrum, vilket har en speciell betydelse för mayaindianerna eftersom där bor den högste guden Hunab Ku. Kritiker hävdar att linjen med vintergatans centrum inte kan fastställas till ett visst datum eller att tidpunkten redan skulle ha varit.

Om vi anlägger ett astrologiskt perspektiv på ovan nämnda datum kan vi se att vid denna tid infinner sig en grupp av aspekter som astrologerna kallar för Yod. Planeterna Pluto, Jupiter och Saturnus är förbundna med varandra. Pluto symboliserar transformation, död och pånyttfödelse; Saturnus den verklighet som vi upplever och begränsas av; Jupiter strävan efter att växa och expandera utanför Saturnus begränsningar. Det ser alltså ut som om förutsättningarna för att mänskligheten ska bryta sig loss ur gamla förlegade föreställningar och anamma en ny syn på verkligheten och livet skulle vara för handen. Kanske bidrar själva uppmärksamheten och förväntningarna på att någonting ska hända till att det faktiskt sker en förändring i människans kollektiva medvetande?

Som ni märker finns det många olika bud och alltihop är spekulationer. Det som återstår för var och en är att använda det förnuft och det omdöme vi har och inte låta oss ta över av vare sig rädsla eller omotiverad entusiasm. Det är farligt att sluta tänka själv och lägga över ansvaret för sina handlingar på någon annan; en guru, profet eller expert. Det är bekvämt men ack så farligt att blint lita på någon annan, det har vi sett många exempel på under historiens lopp.

Kvarstår gör de eviga existentiella frågorna om vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Att vi på mänsklighetens nuvarande utvecklingsnivå inte kan hitta svaren lämnar fältet öppet för allehanda falska profeter och bedragare. Men det betyder naturligtvis inte att det inte skulle finnas några svar; ingen objektiv sanning. Och det betyder heller inte att det inte skulle finnas individer som har tillgång till svar som är mer i överensstämmelse med verkligheten än de svar vi för tillfället har. Det betyder däremot att vi måste nöja oss med att inte definitivt kunna veta förrän den möjligheten verkligen ges oss.

Så till sist, vad kommer då att hända? Även om jag visste det så skulle jag inte säga det. Mänskligheten missbrukar nämligen allt hon kommer över för sina egoistiska syften. Det är en esoterisk lärdom som varje seriös sanningssökare så småningom upptäcker. Det finns mycket man inte kan säga eftersom det antingen skulle missförstås eller missbrukas. Om de som verkligen vet skulle berätta skulle det missgynna inte bara mänskligheten utan allt levande på jorden. Vi ska vara glada över att vi inte vet vad som kommer att hända. Utan vetskap har vi heller inte samma ansvar för det vi inte klarar av att göra.