I föregående inlägg gjorde jag ett
inledande försök att klargöra hur esoteriken förklarar
lagbundenheten i tillvaron. Esoteriken är överens med
naturvetenskapen om att materiens egenskaper och rörelser är
lagbundna, och kan beskrivas med hjälp av så kallade naturlagar.
Sedan går esoteriken ett steg vidare och slår fast att även
medvetandet och dess yttringar är lagbundna; inte enbart därför
att det finns en materiell grund för medvetandet, utan även därför
att medvetenheten har sina egna lagar. Dessa lagar brukar kallas för
livslagar.
Ska man kunna begripa hur detta är
möjligt krävs några esoteriska axiom eller utgångspunkter:
För det första att all medvetenhet är
gemensam. Medvetenheten bildar en stigande skala av
gemensamhetsmedvetenhet som i högsta kosmiska värld bildar en
kosmisk totalmedvetenhet. För det andra är meningen med livet,
enligt Planen eller Lagen, individernas (monadernas) successiva
medvetenhetsutveckling i de olika materievärldarna, vilket efter en
nästan oändlig tidsrymd slutar med kosmisk totalmedvetenhet. För
det tredje är hela kosmos uppbyggt efter den Plan eller Lag som
garanterar alla individers uppnående av slutmålet.
Som vi ser krävs medverkan av
tillvarons alla tre aspekter för att monaderna ska kunna uppnå
slutmålet. Enligt esoteriken är
det omöjligt att få en riktig uppfattning av livets mål och mening utan att
känna till tillvarons tre aspekter och hur de yttrar sig. Materien
tillhandahåller underlaget för all manifestation och medvetenhet,
medvetenheten möjliggör upplevande och viljan intelligent
aktivitet.
Eftersom det finns en riktning i kosmos
manifestationsprocesser mot
ett slutmål, så finns det även lagar som garanterar att
slutmålet uppnås. Hade denna process varit helt mekanisk så hade
den kunnat ske friktionsfritt, utan störande inverkan från andra
faktorer. En sådan faktor är mänskligheten på dess nuvarande
utvecklingsnivå. Detta på grund av det som brukar kallas för att
vi har en ”fri vilja”. På det stadium människan nu befinner sig
är hon ”självaktiv” men ännu inte i någon högre grad
”självmedveten”. Utan denna förmåga till självaktivitet och
potential till självmedvetenhet skulle människan vara en robot.
Eftersom vi, för närvarande, inte kan
erfara att det finns en kosmisk plan, så kan vi inte heller bli
medvetna utförare av den. Därför kommer mänsklighetens
aktiviteter många gånger att gå på tvärs mot den, eftersom
mänskligheten ofta styrs av sin egoism, tendens till hat och andra
negativa emotioner. Som ett resultat får vi erfara negativa
konsekvenser; då griper livslagarna in och korrigerar oss.
Sammanfattningsvis kan man säga att livslagarna är det sätt
varpå kosmos, i enlighet med Planen eller Lagen, reglerar monadernas
utveckling av självmedvetenhet i allt högre världar. Till sist nås
kosmisk totalmedvetenhet; en medvetenhet då monaden upplever sig
vara ett med hela kosmos. (fortsättning följer)
