Livslagar, del 3

Till skillnad mot vanliga religiösa grupper och kyrkor så erkänner alla esoteriska grupper – samt även i våra dagar många olika ockulta och andra så kallade new age-grupper – förekomsten av livslagar. Däremot skiftar det väsentligt vad gäller tolkningen av dem och hur många man känner till.

Kunskapen om alla livslagar som är verksamma i vår värld får ännu inte offentliggöras. Det verkar många esoteriker och andliga lärare vara överens om. Mänskligheten skulle på den nuvarande utvecklingsnivån inte kunna tillgogogöra sig den på rätt sätt, och förmodligen missbruka delar av den, så som skall ha skett på Atlantis.

Vilka livslagar känner vi då till? De livslagar som alla ovanstående grupperingar tycks erkänna är två stycken: Skördelagen och Lagen om alltings återfödelse.

Skördelagen kallas även för karmalagen. Den är allmänt omtalad eftersom den sedan gammalt finns inom österländskt tänkande och i buddism och hinduism. Den säger att alla medvetenhetsyttringar är orsak till verkningar, som i sin tur återverkar på upphovsmannen. Därför kallas den även inom esoteriken för lagen om orsak och verkan.

Denna lag anses vara grym och orättvis, eftersom vi kan drabbas hårt och att vi inte kan se hur verkningarna hänger ihop med de bakomliggande orsakerna. Hade vi fullt ut kunnat se detta – säger esoteriken – så hade vi fått en annan förståelse och kunnat inse att lagen är rättvis. Enligt esoteriken finns det nämligen ingen orättvisa i världen. Martinus kallar till exempel ”det onda” som möter oss för ”det obehagligt goda”.

Natur- och livslagarna är omöjliga att blidka och verkar lika för alla. Hade det däremot gått att påverka högre väsen (Gud) genom till exempel bikt och bön, och verkningarna av lagen således godtyckliga, så hade den varit orättvis. Däremot sägs det att återverkningarna anpassas efter människans utvecklingstillstånd. All karma måste skördas, men hur det går till beror på individen. Dålig skörd måste inte innebära lidande utan kan istället kvittas genom tillfällen att gottgöra den skada man orsakat.

Det som det gäller för oss människor är att få kunskap om hur lagen fungerar och lära oss att leva i enlighet med den, liksom med alla övriga lagar. Då drabbas vi inte av den; då blir istället dess verkan positiv, det vill säga att vi skapar positiv karma – god sådd. Det innebär bättre livsomständigheter och möjligheter att verka när den positiva sådden en gång ska skördas. Livet kan ur detta perspektiv ses som en fortgående utvecklingsprocess där skördelagen och andra livslagar är det sätt varpå medvetenhetsutveckling möjliggörs.

Lagen om alltings återfödelse garanterar att livet är evigt. Det vi kallar för ”död” är den tillfälliga formens upplösning. För övrigt är alla former tillfälliga. Det enda eviga i universum är uratomerna – monaderna – som är grunden för vårt ”jag”, det vill säga vår medvetenhet och vår upplevelse.

Återfödelsens lag ser till att allting förnyas och att en form som stämmer överens med medvetenheten garanteras i alla världar – ända upp till högsta kosmiska rike med dess totalmedvetenhet.

Livslagar, del 2

I föregående inlägg gjorde jag ett inledande försök att klargöra hur esoteriken förklarar lagbundenheten i tillvaron. Esoteriken är överens med naturvetenskapen om att materiens egenskaper och rörelser är lagbundna, och kan beskrivas med hjälp av så kallade naturlagar. Sedan går esoteriken ett steg vidare och slår fast att även medvetandet och dess yttringar är lagbundna; inte enbart därför att det finns en materiell grund för medvetandet, utan även därför att medvetenheten har sina egna lagar. Dessa lagar brukar kallas för livslagar.

Ska man kunna begripa hur detta är möjligt krävs några esoteriska axiom eller utgångspunkter:

För det första att all medvetenhet är gemensam. Medvetenheten bildar en stigande skala av gemensamhetsmedvetenhet som i högsta kosmiska värld bildar en kosmisk totalmedvetenhet. För det andra är meningen med livet, enligt Planen eller Lagen, individernas (monadernas) successiva medvetenhetsutveckling i de olika materievärldarna, vilket efter en nästan oändlig tidsrymd slutar med kosmisk totalmedvetenhet. För det tredje är hela kosmos uppbyggt efter den Plan eller Lag som garanterar alla individers uppnående av slutmålet.

Som vi ser krävs medverkan av tillvarons alla tre aspekter för att monaderna ska kunna uppnå slutmålet. Enligt esoteriken är det omöjligt att få en riktig uppfattning av livets mål och mening utan att känna till tillvarons tre aspekter och hur de yttrar sig. Materien tillhandahåller underlaget för all manifestation och medvetenhet, medvetenheten möjliggör upplevande och viljan intelligent aktivitet.

Eftersom det finns en riktning i kosmos manifestationsprocesser mot ett slutmål, så finns det även lagar som garanterar att slutmålet uppnås. Hade denna process varit helt mekanisk så hade den kunnat ske friktionsfritt, utan störande inverkan från andra faktorer. En sådan faktor är mänskligheten på dess nuvarande utvecklingsnivå. Detta på grund av det som brukar kallas för att vi har en ”fri vilja”. På det stadium människan nu befinner sig är hon ”självaktiv” men ännu inte i någon högre grad ”självmedveten”. Utan denna förmåga till självaktivitet och potential till självmedvetenhet skulle människan vara en robot.

Eftersom vi, för närvarande, inte kan erfara att det finns en kosmisk plan, så kan vi inte heller bli medvetna utförare av den. Därför kommer mänsklighetens aktiviteter många gånger att gå på tvärs mot den, eftersom mänskligheten ofta styrs av sin egoism, tendens till hat och andra negativa emotioner. Som ett resultat får vi erfara negativa konsekvenser; då griper livslagarna in och korrigerar oss.

Sammanfattningsvis kan man säga att livslagarna är det sätt varpå kosmos, i enlighet med Planen eller Lagen, reglerar monadernas utveckling av självmedvetenhet i allt högre världar. Till sist nås kosmisk totalmedvetenhet; en medvetenhet då monaden upplever sig vara ett med hela kosmos. (fortsättning följer)

Livslagar – finns det sådana?

Vi människor växer upp och lever i en värld som vi ärver av våra förfäder. Arvet är både materiellt och psykologiskt i form av föregångarnas påverkan på miljö och medvetande. När vi föds så kommer vi in i en värld där både rum och föreställningsvärld redan är formade.

Den föreställningsvärld vi övertar och skolas in i hänger även samman med en förhärskande världs- och livsåskådning i samhället. Den basuneras ut i medier, men förmedlas även genom utbildning och uppfostran. På så sätt kan man säga att varje samhälle har sina kollektiva sanningar.

Nutidsmänniskan (i Sverige och västvärlden åtminstone) har successivt gått från att leva i kyrkans föreställningar till att bli sekulariserad. Därmed har fältet öppnats för ett mer individuellt och självständigt tänkande. Men fortfarande är vi starkt beroende av kollektiva uppfattningar. Istället för kyrkans förhärskande syn på tillvaron har vi mer och mer kommit att präglas av vetenskapens i frågor som rör världs- och livsåskådning. Vetenskapen har kommit att överta den normerande makten i samhället.

Det nya vetenskapliga sättet att se på värld och mänsklighet, det vetenskapliga paradigmet, har lett till att vi idag förstår att den fysiska (materiella) verkligheten styrs av så kallade naturlagar. Saker och ting i vår yttre verklighet sker inte hur som helst utan allt är lagbundet. Det innebär även att allt fysiskt skeende går att förklara, bara vi vet vilken naturlag som är verksam i det aktuella fallet. Detta är naturligtvis en triumf för vetenskapen och en stor framgång för både förnuftet och mänskligheten. Vi slipper vidskepelser och skrämmande hänvisningar till ”Guds straff”.

Vi vet alltså numera att vår fysiska värld styrs av naturlagar, men hur är det då med den psykiska, den som rör vårt medvetande? Borde inte även den vara lagbunden? Vetenskapens lösning är att reducera de psykologiska företeelserna, och även medvetandet, till det fysiska. Det skulle i så fall innebära att människan liknar den form av intelligent maskin som behavioristerna föreställde sig; en maskin som styrs av stimuli antingen från yttervärlden eller inifrån henne själv (mer om detta finns i min bok, se kapitlen Finns det något ”övernaturligt” och ”Spöket i maskinen”)

Synen att allting är lagbundet finns inte bara inom vetenskapen, utan även inom esoteriken. Men esoterikens världsbild är mer avancerad. Man menar att tillvaron förutom den fysiska även består av världar som för oss är osynliga; världar av finare materiell substans. Naturlagarna gäller även för dessa världar, även om själva lagarna ser något annorlunda ut, eftersom materien är annorlunda beskaffad.

Om ovanstående esoteriska utvidgning av den materiella verkligheten är en förlängning av den vetenskapliga, och därför logiskt godtagbar av dem med vetenskaplig syn, är nog nästa ståndpunkt betydligt mer svårsmält. Den säger nämligen att all materia har medvetenhet. Och som om det inte vore nog med det konstaterar esoteriken att medvetenheten bildar en helhet och ska ses som en egen aspekt, liksom materien är en aspekt av tillvaron. (Verkligheten kan enligt esoteriken sägas bestå av tre aspekter: materia, medvetenhet och vilja (rörelse))

Vad innebär nu allt detta? Jo, att medvetenheten och dess yttringar, liksom materien, är lagbunden. Lagarna är endast delvis samma som de av naturvetenskapen kända. Inom esoteriken brukar de kallas för livslagar, eftersom de rör livet och livsformernas utveckling. Medan naturlagarna handlar om hur fysisk materia interagerar med annan materia, ibland på atomnivå, beskiver livslagarna hur medvetandet utvecklas och leds fram till ett bestämt slutmål. Det är vår uppgift som individer att se till att vi, tillsammans med våra medvandrare, medvetet arbetar med på att ta oss fram till målet. Målet är alltså bestämt, men det är vår uppgift att ta oss dit. (fortsättning följer)

Viljans och rörelsens mysterium, del 3

Det som tycks vara så svårt för oss mänskliga varelser att fatta är att vilja kan finnas på många nivåer. Man kan naturligtvis reservera begreppet vilja för mänskliga aktiviteter, men vad ska vi då kalla de regelbundna och förnuftigt ordnade skeenden som finns överallt i kosmos?

Enligt esoteriken, och alla sann religion genom alla tider, finns både viljeyttringar och en yttersta avsikt med alla manifestationsprocesser i kosmos. I detta avseende finns ingen slump. Allting sker i enlighet med noggrant uträknade lagar. Det skulle i så fall betyda att allt styrs av vilja och att det finns någon slags yttersta supervilja bakom allting som existerar. Här värjer vi oss gärna eftersom det strider mot vår erfarenhet och vår självuppfattning. Om det skulle finnas en sådan planmässighet i universum, och någon slags supervilja, hur går det då med vår egen vilja? Kan vi ha någon egen vilja i ett sådant universum?

Ovanstående beskrivning skulle kunna uppfattas som ett totalitärt universum som styrs av en maktfullkomlig Gud. Och det är precis så som kosmos yttersta vilja beskrivits historiskt i alla populära religioner. Det som är så fascinerande med esoteriken är att den lyckas kombinera viljor på olika nivåer. I esoteriken är det istället så att den yttersta viljan är begränsad till att slå fast och upprätthålla själva spelets regler. Spelet spelas av oss alla som enskilda individer, var och en på sin nivå och utifrån sina förutsättningar, med den vilja, medvetenhet och det förnuft som vi kan uppbåda.

Enligt det här sättet att se på tillvaron så har de enskilda individerna potentiellt sett oändligt stor handlingsfrihet. Det som begränsar är de natur- och livslagar som finns inbyggda i kosmos. Livets mening handlar därför ytterst om att lära sig leva i enlighet med dessa lagar. Esoterik syftar till att ge mänskligheten ett tankesystem för studier av kosmos natur- och livslagar. Genom att tillämpa kunskapen kan människan leva i samklang med kosmos; då som först harmonierar den enskilda människans vilja med den supervilja som genomsyrar kosmos.

Slutligen något om kosmos manifestationsprocesser. En genomgående tanke inom esoteriken är att alla manifestationsprocesser sker cykliskt. Detta har människan vetat i alla tider, men i vårt moderna samhälle – där vi börjat leva enligt våra egna lagar – har vi fått för oss att allting är linjärt. I själva verket kan ingenting vara linjärt. Naturprocesserna visar för oss att allting sker i cykler och enligt cykliska förlopp. Till och med den mänskliga historien kan beskrivas som en cyklisk process. Vissa tänkare har anat detta, som till exempel Oswald Spengler; författaren till verket Västerlandets undergång.

Denna i grunden esoteriska tanke har idag populariserats och återfinns även inom New age. Man talar idag till exempel om att vi gått in i Vattumannens tidsålder. Varje tidsålder innebär att vissa energier, som har en speciell effekt på allt levande, är förhärskande. En tidsålder varar i drygt 2 000 år. Än så länge har det inte, vad jag vet, gjorts någon seriös historieskrivning på esoterisk grund. Spenglers försök att utan esoterisk kunskap göra ett sådant försök är beundransvärt, men på många sätt spekulativt och bristfälligt.

Varje cyklisk manifestationsprocess syftar till att förverkliga någon viss egenskap eller utveckla en viss förmåga hos livet inom ett visst naturrike. I slutänden gynnar manifestationsprocesserna allt liv knutet till ett visst system, till exempel jorden, eftersom allt liv hänger ihop och bildar en helhet.

Sammanfattningsvis kan man säga att viljan, rörelsen och de därmed förbundna manifestationsprocesserna i kosmos är något av det som är mest svårbegripligt för mänskligheten på dess nuvarande utvecklingsstadium. Det som för vår erfarenhet och vårt förnuft ter sig som paradoxalt – hur det kan finnas en högsta vilja och plan för kosmos samtidigt som det finns frihet och fri vilja för enskilda individer – får genom esoteriken sin förklaring. Det finns alla anledning att återkomma till detta ämne i senare inlägg eftersom jag här bara berört det mest grundläggande.

Viljans och rörelsens mysterium, del 2

Enligt esoteriken finns det alltså vilja både bakom de rörelser som åstadkoms av levande biologiska varelser på vår jord, samt de rörelser som vi betraktar som naturkrafter. Att vi inte kan konstatera att det finns vilja bakom naturkrafterna har som jag nämnde i del 1 att göra med att vi bara kan ha subjektiv erfarenhet av viljans natur. Att ett fenomen skulle vara yttringar av vilja hos väsen som vi inte ens kan uppfatta, är därför omöjligt för oss att konstatera.

Det finns en esoterisk idé som beskriver hur livsformer på olika nivåer hänger ihop; Martinus kallar den för liv inuti liv. Tanken är att allt liv inom ett system hänger ihop och bildar en helhet. Inget liv kan existera i avskildhet, det är alltid förbundet med allt annat. Enligt esoteriken så gäller det inte bara materien utan även medvetenheten.

Jorden är det större system som vi lever i. Det utgör vårt livsrum som vi kan röra oss och vara verksamma i. På motsvarande sätt är vi själva ett större system för cellerna i vår kropp. Naturligtvis är vi medvetna om att både jorden och cellerna i vår kropp lever i ett visst avseende; det pågår processer och rörelser. Däremot är vi inte vana vid att tänka i enlighet med det esoteriska axiom som säger: ”där det finns materia och rörelse så finns det även medvetenhet”.

Det är själva rörelsen eller processen som avslöjar för oss att en aktiv medvetenhet är inblandad. Jorden och cellerna är alltså levande varelser med en aktiv medvetenhet, och därmed även vilja.

Det faktum att både jordens och cellernas rörelser och processer är regelbundna och till stor del förutsägbara, tycks lura oss att tro att det varken finns medvetenhet eller vilja bakom. Det är precis som att vi, när det gäller mänskligt handlande, sätter likhet mellan hög grad av vilja och att handla efter eget gottfinnande; det vill säga självsvåldigt, utan hänsyn till normer eller principer för handlandet. Enligt esoteriken är det snarast tvärtom. Att vara principfast och orubblig; att vad som än händer kunna hålla fast vid en viss linje, vittnar om både medvetenhet och vilja.

Enligt esoteriken är själva principfastheten, eller när det gäller naturkrafter regelbundenheten, ett bevis för både intelligens och vilja. Utan regelbundenhet och ordnande principer skulle universum vara kaos, precis det som esoteriken säger är det urtillstånd som kosmos uppstått ur. Kosmos manifestationsprocess kan beskrivas som ett intelligent ordnande och styrande av den blinda urkraftens (viljan) verkan i materien. (Fortsättning följer)

Viljans och rörelsens mysterium, del 1

Jag har i tidigare inlägg skrivit om medvetandets natur och möjligheten att utveckla människans medvetenhet. Då såg vi att kunskapen om detta ämne är mycket bristfällig, åtminstone i väst. Nu tänker jag skriva om ett ämne som vi förstår ännu mindre av – viljan.

Enligt den esoteriska världsåskådningen (såsom den uttrycks av Henry T Laurency) finns det tre verklighetsaspekter som alltid är närvarande – vilja eller rörelse, medvetenhet och materia. Av dessa är det enbart materieaspekten som vi har objektiv kunskap om. De bägge andra har vi endast subjektiv erfarenhet av. Allra svårast tycks vi ha att förstå viljans och rörelsens aspekt.

Till att börja med kan det tyckas att vilja och rörelse är två helt olika saker. I själva verket är de uttryck för samma fenomen.  Vilja kan beskrivas som medvetandets intention att åstadkomma någonting. Om jag till exempel vill läsa en bok så måste min önskan vara så pass stark att jag kan förmå min kropp att utföra de handlingar som krävs för att realisera min önskan. Jag kanske måste resa mig upp ur soffan, gå in i ett annat rum, leta upp boken, ta på mig läsglasögonen och sedan gå tillbaka och sätta mig i soffan igen. Om jag inte lyckas förmå mig att göra detta var inte önskan tillräckligt stark.

I det här exemplet kan vi se att viljan är samma sak som önskan eller begär. Men den viktigaste slutsatsen vi kan dra är att viljan, om den är tillräckligt stark, leder till handling eller rörelse.

Om ovanstående exempel kan verka trivialt  finns det en annan utgångspunkt inom esoteriken som är mindre självklar, och det är att all form av rörelse samtidigt är uttryck för vilja. Så länge vi talar om rörelser som utförs av levande varelser – åtminstone av människor  –  kan vi hänga med. Men att det skulle finnas  en vilja bakom naturens processer eller jordens rörelse kring solen kan för vårt förnuft tyckas vara nonsens.

En gång i tiden var dock inte dessa tankar så främmande. Naturen och hela världen sågs som ett uttryck för den mäktigaste viljan av alla – Guds vilja.  Människan har ända sedan urminnes tider haft en instinktivt eller intuitivt grundad uppfattning att det bakom de till synes livlösa processerna  finns både medvetenhet och vilja.  Naturfenomen som åska och regn har haft sina gudar. Idag tror vi att vi genom det vetenskapliga tänkandet och dess landvinningar vet bättre. Och det gör vi naturligtvis på ett sätt. Vår objektiva kunskap om naturfenomen har ökat dramatiskt. Däremot kan vi fortfarande inte på ett tillfredsställande sätt förklara varken medvenhetens, viljans eller rörelsens natur.

Hur kan någonting överhuvudtaget röra sig? Vad är det som driver vår planet att röra sig i en omloppsbana runt solen, och får den att undvika kollision med övriga planeter i solsystemet? "Gravitationen" skulle många säkert svara på de sista två frågorna. Men faktum är att gravitation bara är ett ord som vi använder för att försöka förklara det som sker. Vetenskapen har fortfarande inte förstått dess natur. Med andra ord: vi kan räkna ut gravitationskraften men vi vet inte vad den egentligen är. (Fortsättning följer)