Vi
människor växer upp och lever i en värld som vi ärver av våra
förfäder. Arvet är både materiellt och psykologiskt i form av
föregångarnas påverkan på miljö och medvetande. När vi föds så
kommer vi in i en värld där både rum och föreställningsvärld
redan är formade.
Den
föreställningsvärld vi övertar och skolas in i hänger även
samman med en förhärskande världs- och livsåskådning i
samhället. Den basuneras ut i medier, men förmedlas även genom
utbildning och uppfostran. På så sätt kan man säga att varje
samhälle har sina kollektiva sanningar.
Nutidsmänniskan
(i Sverige och västvärlden åtminstone) har successivt gått från
att leva i kyrkans föreställningar till att bli sekulariserad.
Därmed har fältet öppnats för ett mer individuellt och
självständigt tänkande. Men fortfarande är vi starkt beroende av
kollektiva uppfattningar. Istället för kyrkans förhärskande syn
på tillvaron har vi mer och mer kommit att präglas av vetenskapens
i frågor som rör världs- och livsåskådning. Vetenskapen har
kommit att överta den normerande makten i samhället.
Det
nya vetenskapliga sättet att se på värld och mänsklighet, det
vetenskapliga paradigmet, har lett till att vi idag förstår att den
fysiska (materiella) verkligheten styrs av så kallade naturlagar.
Saker och ting i vår yttre verklighet sker inte hur som helst utan
allt är lagbundet. Det innebär även att allt fysiskt skeende går
att förklara, bara vi vet vilken naturlag som är verksam i det
aktuella fallet. Detta är naturligtvis en triumf för vetenskapen
och en stor framgång för både förnuftet och mänskligheten. Vi
slipper vidskepelser och skrämmande hänvisningar till ”Guds
straff”.
Vi vet
alltså numera att vår fysiska värld styrs av naturlagar, men hur
är det då med den psykiska, den som rör vårt medvetande? Borde
inte även den vara lagbunden? Vetenskapens lösning är att reducera
de psykologiska företeelserna, och även medvetandet, till det
fysiska. Det skulle i så fall innebära att människan liknar den
form av intelligent maskin som behavioristerna föreställde sig; en
maskin som styrs av stimuli antingen från yttervärlden eller
inifrån henne själv (mer om detta finns i min bok, se kapitlen
Finns det något ”övernaturligt”
och ”Spöket i maskinen”)
Synen
att allting är lagbundet finns inte bara inom vetenskapen, utan även
inom esoteriken. Men esoterikens världsbild är mer avancerad. Man
menar att tillvaron förutom den fysiska även består av världar
som för oss är osynliga; världar av finare materiell substans.
Naturlagarna gäller även för dessa världar, även om själva
lagarna ser något annorlunda ut, eftersom materien är annorlunda
beskaffad.
Om
ovanstående esoteriska utvidgning av den materiella verkligheten är
en förlängning av den vetenskapliga, och därför logiskt godtagbar
av dem med vetenskaplig syn, är nog nästa ståndpunkt betydligt mer
svårsmält. Den säger nämligen att all materia har medvetenhet.
Och som om det inte vore nog med det konstaterar esoteriken att
medvetenheten bildar en helhet och ska ses som en egen aspekt, liksom
materien är en aspekt av tillvaron. (Verkligheten kan enligt
esoteriken sägas bestå av tre aspekter: materia, medvetenhet och
vilja (rörelse))
Vad
innebär nu allt detta? Jo, att medvetenheten och dess yttringar,
liksom materien, är lagbunden. Lagarna är endast delvis samma som
de av naturvetenskapen kända. Inom esoteriken brukar de kallas för
livslagar, eftersom de rör livet och livsformernas utveckling. Medan
naturlagarna handlar om hur fysisk materia interagerar med annan
materia, ibland på atomnivå, beskiver livslagarna hur medvetandet
utvecklas och leds fram till ett bestämt slutmål. Det är vår
uppgift som individer att se till att vi, tillsammans med våra
medvandrare, medvetet arbetar med på att ta oss fram till målet.
Målet är alltså bestämt, men det är vår uppgift att ta oss dit. (fortsättning följer)
