8 apr. 2017

Finns slumpen? Del 2

Psykologen CG Jung skapade begreppet synkronicitet för att beskriva skeenden som inte har kausalt samband men som ändå tycks höra ihop. Ett exempel som Jung ger på detta är vad som hände en kvinna han hade i terapi. Hon hade drömt om en skarabé, en sorts skalbagge. Nästa dag under en terapisession när hon berättar om drömmen hörs ett ljud från fönstret. Jung går och öppnar och in flyger en skalbagge som skimrar i grönt och guld. ”Här har du din skarabé” säger Jung och lämnar över den till kvinnan.

Här har vi att göra med en egendomlig sorts slump eller tillfällighet. Den här typen av händelser har vi alla upplevt någon gång. Ett vanligt exempel är när en person som man kanske inte har hört av på länge finns i ens tankar. Några sekunder senare ringer telefonen och det visar sig vara den person man tänkt på bara några sekunder tidigare. Jag har för egen del ibland upplevt att jag vetat att en person snart kommer att säga ett visst ord. Fem sekunder senare säger personen det här ordet. Känslan har varit så stark att den gränsat till visshet. Det är alltså inte frågan om en gissning utan en mycket stark övertygelse, en vetskap.

Hur kan man förklara detta? I en del fall kan det säkert röra sig om rena tillfälligheter. Men det tycks som om synkrona händelser händer lite för ofta för att bara vara tillfälligheter. En del händelser är också mycket märkliga, som händelsen med skarabén. Hur stor är sannolikheten för att något sådant ska inträffa av en tillfällighet?

En del av svaret kan vi kanske få om vi beaktar hur vårt psyke och framförallt den kognitiva apparaten fungerar. Ett välkänt fenomen inom psykologin är det så kallade cocktailfenomenet. Om man minglar på ett cocktailparty och fokuserar sin uppmärksamhet på den man pratar med så hamnar alla andra konversationer i rummet i bakgrunden. Du lyssnar inte aktivt på bakgrundssorlet och kan därför inte i efterhand säga vad de pratade om. Men om någon av dem skulle uttala ditt namn hör du det direkt och blir medveten om vad de säger. Uppmärksamheten och medvetandet är alltså selektivt. Det väljer ut vad som är viktigt för dig och lägger det högst upp på prioritetslistan.

Detta kan vara viktigt när det gäller synkronicitet. Vår kognitiva apparat väljer ut det som för tillfället är intressant och uppmärksammar det. Du blir så att säga öppen för det som för tillfället är intressant för dig. Har du hört en berättelse om skalbaggar och strax efteråt får syn på en så kommer du att lägga märke till det. I annat fall hade det kanske bara passerat.

Dessutom är det så att forskningen i dag känner till att högra hjärnhalvan är specialiserad för att upptäcka mönster och att skapa mening. Detta har ett överlevnadsvärde och har varit till stor nytta för oss. Det är sannolikt denna funktion som upptäcker de synkrona händelserna. Frågan är nu om de synkrona händelserna är något som skapas av en aktiv (eller överaktiv?) högerhjärnhalva?

Ytterligare en förklaring är rent esoterisk. Enligt esoteriken finns det flera materievärldar utöver den fysiska. Människan har till exempel kroppar (eller höljen som Laurency kallar dem för) i fyra världar av finare materia som är osynlig för ögat: eterisk, emotional, mental och kausal (det som enligt äldre esoterik kallades för själen). Den finare materien (med högre vibrationer och energi) genomtränger och påverkar grövre.

En medveten handling till exempel sker genom att en tanke formas i mental materia som i sin tur påverkar emotionalmaterien. Denna påverkar etermaterien som leder till en handling som utförs av den fysiska kroppen i den fysiska världen. Enligt esoteriken är det även så här magi går till: en avsiktligt skapad tankeform fås att manifesteras i fysisk materia.

I det här fallet är det som är intressant själva det faktum att det som manifesteras i fysisk materia redan finns som ett frö i finare materier. Eterkroppen brukar inom esoteriken beskrivas som ”matrisen” för det som ska förverkligas i den fysiska kroppen. Det innebär att om möjlighet finns att på något sätt varsebli det eteriska så kan man också se vad som är på gång att manifesteras i det fysiska. På detta sätt går det att förutse vad som komma skall. Drömmen Jungs klient hade vittnade kanske om en verklighet och en händelse som redan fanns – mötet med skarabén – men i finare materia, och som sedan kom att realiseras i det fysiska.

Slutligen finns möjligheten för individen att skapa sin egen verklighet och tillvaro genom att med hjälp av sitt mentala fokus och sin begärskraft (attraktion) dra till sig till exempel de händelser och människor som man önskar. Grunden till att detta är möjligt är enligt esoteriken att vi människor är tätt förbundna med och påverkar varandra i de subtila världarna. Det är som om vi alla badade i samma medvetandeocean. Denna idé har i vår tid populariserats av olika new age-företrädare. Ett exempel är boken The Secret.

Enligt esoteriken kan attraktionen göras medvetet men den fungerar även oavsiktligt. Alla medvetandeaktiviteter har sina effekter även i det fysiska. Med detta synsätt blir verkligheten en levande och dynamisk nuets punkt som inte är huggen i sten utan mer formbar än vi kanske tror. I så fall är det kanske inte så konstigt om min tanke på en viss person faktiskt åstadkommer att jag möter vederbörande runt nästa gathörn. Fast lite märkligt är det ju trots allt.