Psykologen CG Jung skapade begreppet synkronicitet
för att beskriva skeenden som inte har kausalt samband men som ändå
tycks höra ihop. Ett exempel som Jung ger på detta är vad som
hände en kvinna han hade i terapi. Hon hade drömt om en skarabé,
en sorts skalbagge. Nästa dag under en terapisession när hon
berättar om drömmen hörs ett ljud från fönstret. Jung går och
öppnar och in flyger en skalbagge som skimrar i grönt och guld.
”Här har du din skarabé” säger Jung och lämnar över den till
kvinnan.
Här har vi att göra med en egendomlig
sorts slump eller tillfällighet. Den här typen av händelser har vi
alla upplevt någon gång. Ett vanligt exempel är när en person som
man kanske inte har hört av på länge finns i ens tankar. Några
sekunder senare ringer telefonen och det visar sig vara den person
man tänkt på bara några sekunder tidigare. Jag har för egen del
ibland upplevt att jag vetat att en person snart kommer att säga
ett visst ord. Fem sekunder senare säger personen det här ordet.
Känslan har varit så stark att den gränsat till visshet. Det är
alltså inte frågan om en gissning utan en mycket stark övertygelse,
en vetskap.
Hur kan man förklara detta? I en del
fall kan det säkert röra sig om rena tillfälligheter. Men det
tycks som om synkrona händelser händer lite för ofta för att bara
vara tillfälligheter. En del händelser är också mycket märkliga,
som händelsen med skarabén. Hur stor är sannolikheten för att
något sådant ska inträffa av en tillfällighet?
En del av svaret kan vi kanske få om
vi beaktar hur vårt psyke och framförallt den kognitiva apparaten
fungerar. Ett välkänt fenomen inom psykologin är det så kallade
cocktailfenomenet. Om man minglar på ett cocktailparty och fokuserar
sin uppmärksamhet på den man pratar med så hamnar alla andra
konversationer i rummet i bakgrunden. Du lyssnar inte aktivt på
bakgrundssorlet och kan därför inte i efterhand säga vad de
pratade om. Men om någon av dem skulle uttala ditt namn hör du det
direkt och blir medveten om vad de säger. Uppmärksamheten och
medvetandet är alltså selektivt. Det väljer ut vad som är viktigt
för dig och lägger det högst upp på prioritetslistan.
Detta kan vara viktigt när det gäller
synkronicitet. Vår kognitiva apparat väljer ut det som för
tillfället är intressant och uppmärksammar det. Du blir så att
säga öppen för det som för tillfället är intressant för dig.
Har du hört en berättelse om skalbaggar och strax efteråt får syn
på en så kommer du att lägga märke till det. I annat fall hade
det kanske bara passerat.
Dessutom är det så att forskningen i
dag känner till att högra hjärnhalvan är specialiserad för att
upptäcka mönster och att skapa mening. Detta har ett
överlevnadsvärde och har varit till stor nytta för oss. Det är
sannolikt denna funktion som upptäcker de synkrona händelserna.
Frågan är nu om de synkrona händelserna är något som skapas av
en aktiv (eller överaktiv?) högerhjärnhalva?
Ytterligare en förklaring är rent
esoterisk. Enligt esoteriken finns det flera materievärldar utöver
den fysiska. Människan har till exempel kroppar (eller höljen som
Laurency kallar dem för) i fyra världar av finare materia som är osynlig för ögat: eterisk,
emotional, mental och kausal (det som enligt äldre esoterik kallades
för själen). Den finare materien (med högre vibrationer och energi) genomtränger och
påverkar grövre.
En medveten handling till exempel sker
genom att en tanke formas i mental materia som i sin tur påverkar
emotionalmaterien. Denna påverkar etermaterien som leder till en
handling som utförs av den fysiska kroppen i den fysiska världen.
Enligt esoteriken är det även så här magi går till: en
avsiktligt skapad tankeform fås att manifesteras i fysisk materia.
I det här fallet är det som är
intressant själva det faktum att det som manifesteras i fysisk
materia redan finns som ett frö i finare materier. Eterkroppen
brukar inom esoteriken beskrivas som ”matrisen” för det som ska
förverkligas i den fysiska kroppen. Det innebär att om möjlighet
finns att på något sätt varsebli det eteriska så kan man också
se vad som är på gång att manifesteras i det fysiska. På detta
sätt går det att förutse vad som komma skall. Drömmen Jungs
klient hade vittnade kanske om en verklighet och en händelse som
redan fanns –
mötet med skarabén – men i finare materia, och som
sedan kom att realiseras i det fysiska.
Slutligen finns möjligheten för
individen att skapa sin egen verklighet och tillvaro genom att med
hjälp av sitt mentala fokus och sin begärskraft (attraktion) dra
till sig till exempel de händelser och människor som man önskar.
Grunden till att detta är möjligt är enligt esoteriken att vi människor är tätt förbundna med och
påverkar varandra i de subtila världarna. Det är som om vi alla
badade i samma medvetandeocean. Denna idé har i vår tid
populariserats av olika new age-företrädare. Ett exempel är boken
The Secret.
Enligt esoteriken kan attraktionen
göras medvetet men den fungerar även oavsiktligt. Alla
medvetandeaktiviteter har sina effekter även i det fysiska. Med
detta synsätt blir verkligheten en levande och dynamisk nuets punkt
som inte är huggen i sten utan mer formbar än vi kanske tror. I så
fall är det kanske inte så konstigt om min tanke på en viss person
faktiskt åstadkommer att jag möter vederbörande runt nästa
gathörn. Fast lite märkligt är det ju trots allt.
