Hos dagens nyandliga utövare har planeten Saturnus en särställning. Ingen annan planet i vårt solsystem är så avskydd och hatad som Saturnus. Vad är det som ligger bakom detta? Finns det fog för denna inställning?
Till att börja med måste vi säga något om vad Saturnus representerar. Inom astrologin är man tämligen överens om att Saturnus står för begränsning. Begränsningen har att göra med de gränser som både vår verklighet och vår verklighetsuppfattning har. Vi har till exempel ett begränsat synspektrum som gör att vi kan uppfatta elektromagnetisk strålning i form av ljus inom intervallet 390 nm–770 nm. Övrigt ljus kan vi inte uppfatta.
Det handlar också om personliga begränsningar. När Saturnus är stark i ett personlighetshoroskop så betyder det att personen kommer att begränsas på ett eller annat sätt. Det är förstås aldrig roligt men det kan också vändas till ens fördel. Man kan bli medveten om sina egna möjligheter och begränsningar och därför tvinga fram en kursomläggning av ens liv som leder till uveckling.
Man kan tänka sig att verkligheten består av många olika dimensioner och verkligheter utöver de som vi kan uppfatta. Det som hindrar oss från att uppfatta detta är Saturnus. Därför kan Saturnus ses som en väktare vid porten; porten eller portarna som leder till andra verkligheter. Saturnus ser till att vi fortsätter att förhålla oss till denna vår fysiska verklighet, i ett visst socialt sammanhang, vid en viss tidpunkt på planeten Tellus.
Man kan lätt inse varför Saturnus inte är populär. Visst hade det varit fantastiskt spännande och intressant om vi på ett enkelt sätt hade kunnat kontakta andra världar och verkligheter. Då hade vi kunnat få svar på många existentiella frågor: Lever vi vidare efter döden? Hur är livet på andra sidan? Är livet evigt?
Tänk om inte Saturnus hade funnits? Då hade vi kunnat få förstahandssvar på alla våra frågor. Om det är något som dagens människor inte gillar så är det att bli hindrade i sin framfart. Att övervinna hinder och begränsningar kännetecknar vårt moderna samhälle. Allt som hindrar det mänskliga egots utveckling försöker man på alla sätt och vis eliminera.
Det är naturligtvis bra att man möjliggör för människor att utvecklas och att tillvaron blir så bekväm och angenäm som möjligt. Men vissa saker tycks vara inbyggda i tillvaron. Några av dessa inslag är begränsning, hinder och motstånd. Om inte det funnits så hade saker kunnat pågå för evigt. Det hade inte funnits något som kunde stoppa. Men nu finns det en mekanism som gör att allting förändras så småningom och byter riktning. Därför är det till exempel inte möjligt med evig ekonomisk tillväxt.
Gurdjieff talar om något han kallar för sjutalets lag eller oktavernas lag (detta har jag skrivit om tidigare, se inlägg 1 november 2020). Jag ska inte fördjupa mig i det här men kan konstatera att det handlar om att allting förändras och avtar i intensitet med tiden. Ingenting kan alltså i vår verklighet vara för evigt. Och det är nog tur för oss att det är på det sättet. Eftersom mänskligheten inte kan hålla sams vore det förödande med ett krig som pågår i evighet. Därför är Saturnus aktivitet, åtminstone i det här fallet, snarare en välsignelse än en förbannelse.
