Det cykliska är något man ständigt
stöter på inom den esoteriska världsåskådningen. Enligt den kan
all mänsklig aktivitet beskrivas cykliskt, det berättade jag om i
inlägget 28 november 2015. Och inte nog med det, idén om det cykliska
visar på en lagbundenhet som genomsyrar allt liv på alla nivåer i
kosmos.
Alla system, alla företeelser och allt
liv uppvisar ett cykliskt förlopp. Vi föds och vi dör, för att
sedan födas igen. Dag följs av natt. Årstiderna kommer och går,
år efter år. Ibland har detta beskrivits som att allting pendlar
mellan två motsatser – yin och yang. Vad är det som driver fram
denna rörelse, denna pendling?
Pythagoras kallade den drivande
energin för dynamis. Det är urmateriens dynamiska energi. Laurency
beskriver den som ”evigt verkande, outtömlig, omedveten, absoluta
allmakten”. Dynamis används i manifestationsprocessen av individer
som lärt sig behärska den. Hur detta går till finns det endast
antydningar om i esoteriken.
Alla former av liv vi kan tänka oss
genomgår alltså en cirkelrörelse, eller snarare en spiralrörelse.
Varje gång vi kommer tillbaka till utgångspunkten sker det på en
lite högre nivå än tidigare, annars skulle ingen utveckling ske.
Den spiralrörelse utanför oss själva som påverkar oss mest är den som det organiska livet gör
(inklusive årstiderna), samt Tellus. Heindel, Martinus och Laurency har alla
lagt ner stor möda på att försöka förklara Tellus utveckling
från dess födelse till död, och ställt detta skeende i relation
till människan (mikrokosmos), solsystemet och kosmos. Jag kanske återkommer till detta i
senare inlägg.
Som nämnts ovan är även människans
aktivitet cyklisk, enligt esoteriken. Ett uttryck för detta är att vi sällan når de
mål vi ställer upp. Gurdjieff säger att människans handlingar lyder under något han kallar för oktavens lag. Den innebär att
handlingarna böjer av om inte energi tillförs i bestämda intervall
inom oktaven. De kan böja av så mycket att de gör en
cirkelrörelse; man är tillbaka vid utgångspunkten.
En person som arbetar med en viss
målsättning kommer i början att kunna arbeta som avsett. Men vid
en viss tidpunkt, vid det tredje intervallet, måste energi av rätt
slag tillföras. Det kan hända att man behöver stanna upp och
utvärdera vad man hittills har gjort och eventuellt korrigera
någonting. Sedan kan man arbeta vidare med ny kraft. Görs inte det
stagnerar arbetet eller leds in i andra banor.
Motsatsen kan istället bli fallet till
vad man avsåg från början. Många exempel på detta
finns historiskt sett. Till exempel är det inte ovanligt att de som kämpat
för politisk frihet själva blir diktatorer när de kommer till
makten. Det märkliga är att de ofta inte inser vad som hänt. Tvärtom kan de hävda att det som uppnåtts är precis det som avsågs från början.
För att undvika den negativa cirkelgången behövs alltså energi tillföras vid bestämda tidpunkter när det till exempel gäller ett större projekt. Andra faktorer kan tillkomma utifrån som ger rätt slags skjuts, men säkrast är att själv göra en aktiv och medveten ansträngning. Det jag syftar på är ansträngning som görs i det självmedvetna tillståndet. Vad det självmedvetna tillståndet är har jag beskrivit utförligt i tidigare inlägg, se till exempel inlägget 8 juli 2015.
