Allting är cykliskt, inget linjärt, del 2

Det cykliska är något man ständigt stöter på inom den esoteriska världsåskådningen. Enligt den kan all mänsklig aktivitet beskrivas cykliskt, det berättade jag om i inlägget 28 november 2015. Och inte nog med det, idén om det cykliska visar på en lagbundenhet som genomsyrar allt liv på alla nivåer i kosmos.

Alla system, alla företeelser och allt liv uppvisar ett cykliskt förlopp. Vi föds och vi dör, för att sedan födas igen. Dag följs av natt. Årstiderna kommer och går, år efter år. Ibland har detta beskrivits som att allting pendlar mellan två motsatser – yin och yang. Vad är det som driver fram denna rörelse, denna pendling?

Pythagoras kallade den drivande energin för dynamis. Det är urmateriens dynamiska energi. Laurency beskriver den som ”evigt verkande, outtömlig, omedveten, absoluta allmakten”. Dynamis används i manifestationsprocessen av individer som lärt sig behärska den. Hur detta går till finns det endast antydningar om i esoteriken.

Alla former av liv vi kan tänka oss genomgår alltså en cirkelrörelse, eller snarare en spiralrörelse. Varje gång vi kommer tillbaka till utgångspunkten sker det på en lite högre nivå än tidigare, annars skulle ingen utveckling ske.

Den spiralrörelse utanför oss själva som påverkar oss mest är den som det organiska livet gör (inklusive årstiderna), samt Tellus. Heindel, Martinus och Laurency har alla lagt ner stor möda på att försöka förklara Tellus utveckling från dess födelse till död, och ställt detta skeende i relation till människan (mikrokosmos), solsystemet och kosmos. Jag kanske återkommer till detta i senare inlägg.

Som nämnts ovan är även människans aktivitet cyklisk, enligt esoteriken. Ett uttryck för detta är att vi sällan når de mål vi ställer upp. Gurdjieff säger att människans handlingar lyder under något han kallar för oktavens lag. Den innebär att handlingarna böjer av om inte energi tillförs i bestämda intervall inom oktaven. De kan böja av så mycket att de gör en cirkelrörelse; man är tillbaka vid utgångspunkten.

En person som arbetar med en viss målsättning kommer i början att kunna arbeta som avsett. Men vid en viss tidpunkt, vid det tredje intervallet, måste energi av rätt slag tillföras. Det kan hända att man behöver stanna upp och utvärdera vad man hittills har gjort och eventuellt korrigera någonting. Sedan kan man arbeta vidare med ny kraft. Görs inte det stagnerar arbetet eller leds in i andra banor.

Motsatsen kan istället bli fallet till vad man avsåg från början. Många exempel på detta finns historiskt sett. Till exempel är det inte ovanligt att de som kämpat för politisk frihet själva blir diktatorer när de kommer till makten. Det märkliga är att de ofta inte inser vad som hänt. Tvärtom kan de hävda att det som uppnåtts är precis det som avsågs från början.

För att undvika den negativa cirkelgången behövs alltså energi tillföras vid bestämda tidpunkter när det till exempel gäller ett större projekt. Andra faktorer kan tillkomma utifrån som ger rätt slags skjuts, men säkrast är att själv göra en aktiv och medveten ansträngning. Det jag syftar på är ansträngning som görs i det självmedvetna tillståndet. Vad det självmedvetna tillståndet är har jag beskrivit utförligt i tidigare inlägg, se till exempel inlägget 8 juli 2015.

Vad är verkligt?

Stor förvirring tycks idag råda hos många andliga sökare kring vad som är verkligt. Finns det överhuvudtaget någon objektiv verklighet? Många ifrågasätter det.

I filmen Matrix får Neo välja mellan två piller. Det blå gör att han kan fortsätta att leva i sömn och illusion. Det röda medför att han kommer att vakna upp och se verkligheten som den egentligen är.

Det här låter som en metafor för den situation sanningssökaren hamnar i och har stora likheter med hur jag upplevde det i min livskris. Detta har jag beskrivit i min bok. Kortfattat innebar det att jag såg mig stå liksom i ett vägskäl. Antingen slår jag in på den nya vägen som nu öppnade sig för mig, eller också vänder jag om och går tillbaka till det vanliga livet. Jag gjorde precis som Neo, jag valde den nya okända vägen.

Farorna som möter en på den nya vägen är flera. Det är lätt att se att man tidigare levt i illusion och okunskap när man vaknar upp och får en insikt; när man plötsligt kan se klart. Då kan man likt Neo se att vi alla blir lurade; vi tror att vi lever i verkligheten när vi i själva verket lever i en värld full av illusioner och fiktioner (i Matrix i ett dataprogram). Sanningssökaren inser att man måste börja från början med att försöka förstå vad livet egentligen är.

Men det betyder naturligtvis inte att verkligheten som de sovande befinner sig i är helt overklig. Till skillnad mot i Matrix så befinner vi oss i samma rum efter uppvaknandet som innan. Skillnaden är att vi ser på verkligheten i rummet och tiden på ett annorlunda sett efter uppvaknandet.

I Matrix ligger människorna nedsövda i sina kuvöser, inaktiva i den fysiska världen men aktiva i de känslomässiga och mentala världarna; omedvetna om vad som sker med dem i den fysiska världen. I vår värld är vi alla aktiva i den fysiska verkligheten oavsett om vi är sovande eller vakna. Den stora illusionen är istället att vi inte är medvetna om att vi är sovande (omedvetna). Vi tror oss vara medvetna när vi i själva verket är omedvetna. Detta knyter an till det jag tidigare skrivit om sovande tillstånd och omedvetenhet respektive vakenhet och självmedvetenhet (se till exempel inlägget 1 juni 2014).

Men vi skulle kunna hamna i en situation liknande den i Matrix; en situation där vi bestämt oss för att den virtuella verkligheten är verkligare än den fysiska. Det är inte omöjligt att mänskligheten uppfinner något sätt att koppla upp medvetandet på nätet och på så sätt frigör oss allt mer från det fysiska. Låt oss hoppas att vi inte hamnar där, det vore slutet för åtminstone andlig utveckling.

Det jag tycker mig se är en sammanblandning av på vilka plan illusionerna befinner sig. Det är i dessa dagar en populär liknelse att jämföra människans medvetande med ett dataprogram. Byter man ut programmet så får man en ny verklighet. Problemet här är att man glömmer bort vikten av den fysiska verkligheten.

Enligt esoteriken består verkligheten alltid av tre aspekter: materia, medvetenhet och vilja eller rörelse (kraft). Vi befinner oss i en fysisk värld som sammanbinder oss levande varelser på vår jord. Den kan vi inte tänka oss bort ifrån. Inget dataprogram i världen kan få oss att bli oberoende av den fysiska världen.

Den fysiska världen är enligt esoteriken den allra viktigaste. Det är i den fysiska världen allting måste förverkligas. Att ifrågasätta dess objektivitet är att dra undan fundamentet för oss att interagera. Själva det faktum att vi kan interagera med varandra innebär ett bevis för dess objektivitet. Att individer kan tolka den fysiska världen på olika sätt är något helt annat. Den fysiska världen kommer vi inte undan, den gör sig påmind vare sig vi vill eller inte.

Den stora illusionen befinner sig istället på medvetandets plan (i emotional- och mentalvärldarna); det är där illusionerna och fiktionerna finns. Därför måste sanningssökaren alltid börja med att förändra sin medvetenhet och därefter sin syn på värld och mänsklighet. Att säga att det inte finns något som är verkligt eller objektivt hjälper oss inte. Utgår vi istället från idén att det visst finns sanningar om livet och att det viktigaste vi kan göra är att utforska dessa, då kommer vi också att finna dem, hur lång tid det än ska ta.

Hur höjer vi vårt medvetandetillstånd? (forts)

Jag nämnde i inlägget 7 maj 2016 att nyckeln till högre medvetande, enligt Gurdjieffs lära, är att göra en ansträngning av rätt slag. Denna ansträngning behövs för att tillföra nödvändig energi till organismen. Under vissa förutsättningar kan då människan höja sig upp till ett högre medvetandetillstånd. Detta inlägg handlar om vilka dessa ”förutsättningar” är.

Enligt Gurdjieff är en av de huvudsakliga kännetecknen som den vanliga människan uppvisar att hon så gott som ständigt är identifierad. Det betyder att uppmärksamheten är uppslukad av det som för tillfället pågår i det yttre eller inre: sinnesintryck, händelser, samtal, känslor, tankar med mera. I det identifierade tillståndet kan hon förlora sig i vilken liten detalj som helst. Då försvinner alla proportioner; delen kan bli viktigare än helheten.

Ett annat sätt att beskriva detta fenomen är att säga att människan ”förlorar sig själv”; hon så att säga ”blir” det hon identifierar sig med. Människan försvinner iväg i dagdrömmeri eller är så uppslukad av till exempel ett vardagligt problem att hon inte ens minns vad hon nyss gjorde. Autopiloten kopplas på och till synes rationella handlingar utförs i ett slags halvt sovande tillstånd.

Först i efterhand, när man befinner sig i ett mer medvetet tillstånd, förundras man över att man till exempel lyckats köra bil från jobbet till hemmet, utan att ha några direkta minnen av bilfärden. Gurdjieff och Ouspensky går så långt att de påstår att hela historien görs av människor som sover. En nutida populärkulturell yttring av detta faktum (för det mesta omedveten) är de många filmer som görs om zoombies, det vill säga levande döda.

Ett av de största hindren för att kunna höja medvetandetillståndet är denna tendens till identifiering. Här är Gurdjieff och Ouspensky i gott sällskap av till exempel Eckhart Tolle. Enligt Tolle utesluter identifiering tillståndet av ”space consciousness”, som han kallar det eftersträvansvärda medvetandetillståndet för.

En förutsättning för att kunna undgå identifiering är att man har kontroll över uppmärksamheten. Utan denna kontroll faller vi oundvikligen in i identifiering och sömn. Att det förhåller sig på detta sättet kan vi konstatera genom att observera oss själva. Det är endast genom självobservation som vi kan övertyga oss om att vi normalt sett inte minns oss själva. Den instinktiva attityden är nämligen att vi visst minns oss själva. Här bedrar vi oss själva ständigt, enligt Gurdjieff. Det tar oss emot att erkänna att vi är omedvetna.

Kontentan av ovanstående resonemang är att vi för att vakna upp och därigenom nå ett högre medvetandetillstånd behöver anstränga oss att minnas oss själva. För att kunna nå målet måste vi ständigt ha detta för ögonen, ungefär som en idrottare som fokuserar på att till exempel hoppa över ribban. Svårigheten är att vi hela tiden tycks glömma bort detta, vi "faller i sömn". 

Den paradoxala situationen tycks infinna sig att för att kunna minnas oss själva måste vi redan ha en viss självmedvetenhet. Utan denna skulle vi ideligen befinna oss i sömn. Gurdjieffs lösning på detta problem var att ständigt utsätta sina lärjungar för överraskningar och hårt arbete som skulle göra det omöjligt för dem att somna. Ett alltför bekvämt liv är alltså ur denna synvinkel inte att rekommendera. Problemet är att vi inte gärna utsätter oss för ansträngande eller rent av obehagliga situationer. Därför betonade Gurdjieff behovet av en skola.

En fråga som inställer sig är om alla människor kan vakna upp och nå högre medvetandetillstånd. ”Nej”, svarar Gurdjieff och Ouspensky. Inte alla. Även om många i teorin har denna möjlighet så är det i praktiken endast få som är i stånd att inse att de sover och är beredda att göra de ansträngningar uppvaknandet kräver.

”Först måste människan vara beredd, måste förstå sin belägenhet; sedan måste hon ha tillräcklig energi och en tillräckligt stark önskan att kunna göra sig fri.” (Ouspensky: Fjärde vägen, sidan 55)

Världsunikt arkiv för esoteriker

Av en händelse råkade jag komma in på en hemsida av oerhörd betydelse för den som är intresserad av esoterik. Det hände när jag – vilket jag gör ibland – besökte Clas Svahns blogg om märkligheter på DN och klickade på en länk.

Det jag stötte på var inget mindre än förmodligen världens största samling av esoterisk, ockult och paranormal litteratur som är öppen för allmänheten. Fokus är på UFO och oförklarliga fenomen.

Verksamheten går under namnet Archives For the Unexplained (AFU) och är belägen i Norrköping. När jag ändå hade vägarna förbi under semestern passade jag på att besöka dem.

Jag möttes av engagerade medarbetare som arbetade med sitt stora intresse, många gånger ideellt. Samlingen är verkligen imponerande med böcker, tidskrifter, foton, videofilmer med mera som kräver stort utrymme; många källarutrymmen och lägenheter.

För den som är intresserad går det att ladda ner en förteckning över litteraturen. AFU tar ständigt emot nya donationer och snart är de uppe i 20 000 titlar. För oss som är intresserade av esoterik finns allt från klassiker så som Blavatsky och Gurdjieff, till nyare mer new age-anstruken (till exempel Eckhart Tolle).

I vissa fall går det att låna böcker, annars kan man efter överenskommelse sitta där och läsa. Jag passade på att skänka några exemplar av min egen bok: Andligt sökande och förverkligande. Är ni intresserade och har vägarna förbi, tveka inte att kontakta dem och avtala en tid för besök.

Hur höjer vi vårt medvetandetillstånd?

Stor uppmärksamhet har på senare tid kommit att riktas mot olika former av ”wellness”. Det vill säga metoder att få oss som individer att må bra i vårt alltmer uppskruvade samhälle. ”När vi inte längre kan påverka samhällsutvecklingen tenderar vi att vända fokus inåt oss själva, säger Carl Cederström, lektor i företagsekonomi vid Stockholms universitet till tidningen ETC (11/4, 2015).

De populära metoderna handlar ofta om fysisk aktivitet i kombination med avslappningsövningar, inte sällan någon variant av yoga, till exempel mindfulness. Min avsikt är här inte att kritisera dessa metoder. De kan säkert många gånger ha en viss effekt. De kan förbättra både välmående och livskvalitet. Men höjer de medvetandetillståndet?

Det är klart att de momentant, för stunden, gör att vi mår bättre och därmed befinner oss i ett högre tillstånd än en stund innan. Detta är likväl inte det som intresserar oss här. På denna bloggplats lyfter jag fram esoterisk världs- och livsåskådning och analyserar alla fenomen och begrepp i relation till dessa åskådningar. Så den intressanta frågan här är hur vi kan höja medvetandetillståndet i en esoterisk mening.

Den vanliga höjningen av ett medvetandetillstånd, till exempel efter ett träningspass eller efter att vi sett en bra film på TV, är snabbt övergående. Känslan av avspänning eller upprymdhet klingar av och snart är vi tillbaka i vårt vanliga tillstånd. Men dessa upplevelser skulle kunna användas av oss på ett nyttigt sett om vi bara visste hur vi skulle göra, enligt esoterikerna Gurdjieff och Ouspensky.

För att förklara detta måste jag först nämna ett viktigt axiom i Gurdjieffs lära. En central punkt i läran är att ”kvaliteten på födan är avgörande för medvetandetillståndet”. ”Föda” är i det här fallet av tre slag:

1. Mat

2. Luft

3. Intryck

Mat, luft och intryck är det som människan tar emot och omsätter i sin organism. Utan dessa kan hon inte överleva. Enligt Gurdjieff så är det inte luft och mat som är viktigast, vilket man skulle kunna tro, utan intryck. Mat kan vi klara oss utan i flera veckor, förutsatt att vi får vatten. Luft kan vi vara utan i några minuter. Men utan intryck skulle vi omedelbart dö.

Det finns en del forskning som åtminstone delvis tycks styrka det som Gurdjieff hävdar. Psykologiska experiment i sinnesdeprivation visar att människor som utestängs från intryck i många fall på kort tid blir sinnessjuka.

När det gäller höjandet av medvetandetillståndet är det alltså, enligt Gurdjieff, inte bara kvantiteten sinnesintryck som är av betydelse utan framförallt kvaliteten. Det märkliga är att människor i allmänhet tycks vara totalt omedvetna om detta. När det gäller föda i form av mat så finns en kollektiv medvetenhet om vikten av att äta sunt och undvika skräpmat. Men när det gäller intryck så lyser medvetenheten med sin frånvaro; vi utsätter oss mer än gärna för skräpintryck.

Ska vi höja medvetenheten måste vi förädla födan: alkemiskt förvandla det ”grova” till det ”fina”; göra guld av bly. Detta skulle man kunna säga är kärnan i Gurdjieffs lära. Men frågan kvarstår: hur gör vi det? Hur kan vi dra nytta av till exempel de intryck som möter oss när vi tittar på en film, som jag nämnde ovan?

Enligt Gurdjieff är vår mänskliga organism (som Gurdjieff ofta kallar för ”maskin”) gjord för att omvandla grövre energi från födan till finare energi. Organismen klarar normalt sett av att leverera all den energi som behövs från födan (mat, luft och intryck). Däremot räcker inte den på detta sätt utvunna energin till för den människa som vill gå den andliga vägen.

För att höja medvetandetillståndet i en esoterisk mening behövs enligt Gurdjieff en ansträngning av ett speciellt slag som tillför energi. Denna ansträngning är arbetet med att minnas sig själv. Vad detta innebär beskriver jag utförligt i min bok.

I korthet innebär det att man samtidigt som man är uppmärksam på vad som sker i det yttre (eller inre) observerar sig själv. Är man lyckosam leder denna dubbelriktade uppmärksamhet till en så pass stor dos energi av rätt slag att ett nytt medvetandetillstånd uppstår: det självmedvetna tillståndet (se inlägget 1 juni 2014).

Kontentan av detta är att alldeles vardagliga intryck kan användas för att transmutera dessa till så pass fin energi att de kan leda till högre medvetandetillstånd. Det svåra är förstås att utföra den nödvändiga ansträngningen, vilken kräver vissa förutsättningar.

Utveckling av det högre emotionala

Människan har haft en mycket snabb och forcerad utveckling av sina mentala förmågor. Det har märkts tydligt alltsedan naturvetenskapens genombrott under upplysningstiden. Vi börjar begripa alltmer hur saker och ting hänger ihop i vår värld, och detta har resulterat i kunskap som formulerats i naturlagar. Men även om vi fått ökad kunskap om vår värld, och kan manipulera den med hjälp av teknik, så betyder inte det att vi lärt oss att leva förnuftigt. Vad beror det på?

Esoterikens svar är att vi släpar efter när det gäller vår emotionella utveckling. Gurdjieff liknar människan vid ett trevåningshus. De flesta av oss nöjer sig med att leva i endast en av våningarna, och oftast i bottenvåningen, utan att bli medveten om de möjligheter som finns i de båda andra våningarna. Därmed kan man säga att människan lever under sin möjliga förmåga, hon utvecklar inte sin fulla potential.

De tre våningarna representerar det kroppsliga, känslomässiga och mentala. Traditionellt sett har denna trefald betecknats kropp, själ och ande. Om människan ska kunna utvecklas harmoniskt, och till sin fulla potential, behöver hon jobba med alla våningarna samtidigt, enligt Gurdjieff.

Varför behövs den emotionella utvecklingen? Vad innebär det i praktiken? Om vi ska förstå någonting och inte bara begripa; om det ska bli till vår egna inre kunskap, måste även känslorna vara med. Och känslan kommer med när vi har tillräckligt djup erfarenhet av någonting. Det kanske krävs upprepade erfarenheter av likartat slag innan vi lärt oss läxan. Det är därför man inom esoteriken kopplar ihop möjlig utveckling med utvecklingsstadier (se bland annat inlägget 1 mars 2015 om utvecklingsstadier). Laurency säger att det avgörande är hur länge individen varit människa, det vill säga hur många inkarnationer hon avverkat. Grovt sett: ju fler inkarnationer desto högre utvecklingsstadium.

Eftersom de flesta människor som för närvarande är inkarnerade enligt Laurency befinner sig på de lägre stadier, där det emotionella är tämligen outvecklat, är det där vi måste sätta in stöten om vi på snabbast sätt vill utvecklas vidare. Känslan är en vägledare; den är en motiverande kraft som får oss att handla på ett speciellt sätt. Ibland talar man om magkänslan. Psykologisk forskning har visat att den ofta har rätt. Esoteriken gör tillägget att man måste ha långtgående erfarenheter av samma slag innan man kan lita på magkänslan, och då endast inom det aktuella området.

Om ovanstående resonemang stämmer blir det uppenbart att utvecklingen av det emotionala är det viktigaste utvecklingsområdet för dagens människa. De fysiska omständigheterna blir vi tvingade till att uppmärksamma och göra någonting åt och de mentala förmågorna har vi utvecklat kraftigt de senaste århundradena, genom bland annat allmän skolgång. Däremot tycks vi som kollektiv ha glömt bort betydelsen av det emotionala.

Att lära oss de mest elementära koder för hur vi uppträder mot varandra räcker inte. Det behövs en förädling av känslolivet om vi ska kunna hjälpa, istället för som nu oftast stjälpa, varandra i vår utveckling. I praktiken innebär det att altruism istället för egoism blir den dominerande drivkraften. Hoppas ett uppvaknande sker på detta område innan det är för sent.