Människan har haft en mycket snabb och
forcerad utveckling av sina mentala förmågor. Det har märkts
tydligt alltsedan naturvetenskapens genombrott under
upplysningstiden. Vi börjar begripa alltmer hur saker och ting
hänger ihop i vår värld, och detta har resulterat i kunskap som
formulerats i naturlagar. Men även om vi fått ökad kunskap om vår
värld, och kan manipulera den med hjälp av teknik, så betyder inte
det att vi lärt oss att leva förnuftigt. Vad beror det på?
Esoterikens svar är att vi släpar
efter när det gäller vår emotionella utveckling. Gurdjieff liknar
människan vid ett trevåningshus. De flesta av oss nöjer sig med
att leva i endast en av våningarna, och oftast i bottenvåningen,
utan att bli medveten om de möjligheter som finns i de båda andra
våningarna. Därmed kan man säga att människan lever under sin
möjliga förmåga, hon utvecklar inte sin fulla potential.
De tre våningarna representerar det
kroppsliga, känslomässiga och mentala. Traditionellt sett har denna
trefald betecknats kropp, själ och ande. Om människan ska kunna
utvecklas harmoniskt, och till sin fulla potential, behöver hon
jobba med alla våningarna samtidigt, enligt Gurdjieff.
Varför behövs den emotionella
utvecklingen? Vad innebär det i praktiken? Om vi ska förstå
någonting och inte bara begripa; om det ska bli till vår egna inre
kunskap, måste även känslorna vara med. Och känslan kommer med
när vi har tillräckligt djup erfarenhet av någonting. Det kanske
krävs upprepade erfarenheter av likartat slag innan vi lärt oss
läxan. Det är därför man inom esoteriken kopplar ihop möjlig
utveckling med utvecklingsstadier (se bland annat inlägget 1 mars
2015 om utvecklingsstadier). Laurency säger att det avgörande är
hur länge individen varit människa, det vill säga hur många
inkarnationer hon avverkat. Grovt sett: ju fler inkarnationer desto
högre utvecklingsstadium.
Eftersom de flesta människor som för
närvarande är inkarnerade enligt Laurency befinner sig på de lägre
stadier, där det emotionella är tämligen outvecklat, är det där
vi måste sätta in stöten om vi på snabbast sätt vill utvecklas
vidare. Känslan är en vägledare; den är en motiverande kraft som
får oss att handla på ett speciellt sätt. Ibland talar man om
magkänslan. Psykologisk forskning har visat att den ofta har rätt.
Esoteriken gör tillägget att man måste ha långtgående
erfarenheter av samma slag innan man kan lita på magkänslan, och då
endast inom det aktuella området.
Om ovanstående resonemang stämmer
blir det uppenbart att utvecklingen av det emotionala är det
viktigaste utvecklingsområdet för dagens människa. De fysiska
omständigheterna blir vi tvingade till att uppmärksamma och göra
någonting åt och de mentala förmågorna har vi utvecklat kraftigt
de senaste århundradena, genom bland annat allmän skolgång.
Däremot tycks vi som kollektiv ha glömt bort betydelsen av det
emotionala.
Att lära oss de mest elementära koder
för hur vi uppträder mot varandra räcker inte. Det behövs en
förädling av känslolivet om vi ska kunna hjälpa, istället för
som nu oftast stjälpa, varandra i vår utveckling. I praktiken
innebär det att altruism istället för egoism blir den dominerande
drivkraften. Hoppas ett uppvaknande sker på detta område innan det
är för sent.