Den här gången skriver jag om ett
aktuellt ämne: utvecklingen inom artificiell intelligens (AI) som
alltmer börjar ses som ett hot mot mänskligheten. Detta ämne har
nämligen beröring med vad som avhandlas på denna blogg, det vill
säga människans möjliga andliga utveckling.
På senare tid har flera prominenta
företrädare för vetenskapen, bland andra Stephen Hawking, uttalat
sin oro för att mänskligheten snart kan komma att bli utraderad. En
annan som höjt ett varningens finger är författaren av
bästsäljaren Homo Deus, Yuval Noah Harari. I Homo Deus målar
Harari upp en dystopisk bild av den framtid som förmodligen väntar
om vi inte i tid reflekterar över den snabba utvecklingen inom AI
och dessutom agerar.
Vad är det då som är så oroväckande
att till och med sansade vetenskapsmän larmar? Jo, det är vad som
håller på att hända i samhället när alltmer digitaliseras och
ersätts av datorer och mikroprocessorer. Vi står mitt uppe i en
väldig revolution som vi inte vet hur den ska sluta. Datorerna har
blivit allt kraftfullare, mindre och mer avancerade. Dessutom kommer
snart i stort sett allt att bli uppkopplat på nätet, till och med
brödrostar och kylskåp.
Snart är de förarlösa bilarna här
och om man ska tro Harari så är detta bara början. Stora grupper arbetstagare kommer att bli utkonkurrerade på arbetsmarknaden av smarta
maskiner och robotar. Vad ska vi då göra?
För egen del tycker jag inte att det måste vara ett
stort problem att vi inte behöver jobba så mycket som tidigare. Tid
frigörs som vi kan lägga på det som vi verkligen vill göra, på
det som kan utveckla oss som människor. Ett socialt problem blir det
förstås om samhället inte samtidigt går in och reglerar
fördelningen av resurser.
Det som är mer oroväckande är den
scientism som riskerar att växa fram i kölvattnet av det nya
digitala samhället. Det vill säga tron på att vetenskapen i form
av datalogi och algoritmer ska kunna lösa alla problem. Och omvänt,
det som inte kan lösas med dessa metoder är inga viktiga problem.
Ofta har vetenskapen nämligen haft den svagheten att den reducerat
allting till hanterbara problem och bortsett från det som inte kan
hanteras på detta sätt.
Jag har flera gånger tidigare i denna blogg
varit inne på att vetenskapen inte vet hur den ska förhålla sig
till medvetandet, se till exempel inläggen 14 oktober 2012 och 8
juli 2015. Vissa riktningar, till exempel behaviorismen, har till och
med ifrågasatt om medvetandet ens existerar, eftersom det inte har
något förklaringsvärde. Människor, och djur också för den
delen, kan agera intelligent utan att vara självmedvetna.
På senare tid har man både inom
filosofi och biologi börjat se människan som ett konglomerat av
olika mindre system i form av olika biologiska funktioner,
instinkter, begär och drifter. Det har gått så långt att man inte
längre talar om individer utan divider; en uppsättning olika
begär och identiteter. Någon samordnande och styrande funktion
finns inte längre – jaget behövs inte.
Så har reduktionismen blivit
fullständig och människan degraderats från att ha varit en
ansvarstagande individ med egen vilja till att bli en divid som är
offer för allsköns begär och drifter.
Paradoxalt nog håller esoteriken med
om åtminstone delar av den beskrivning som skisserats ovan. På
många sätt styrs människan av omedvetna instinkter och begär. Det
har visats gång på gång i vetenskapliga experiment att vi inte är
så rationella och medvetna som vi gärna vill tro.
Esoterikerna
Gurdjieff och Ouspensky liknar många gånger människan vid en
maskin. Men – och detta är ett viktigt men –
människan måste inte vara lika omedveten som en maskin. Hon kan bli medveten.
Hon har potential att bli självmedveten och utvecklas vidare på ett
sätt som vetenskapen inte kan redogöra för.
Så, hur gärna förespråkarna för
algoritmer än hävdar att det inte spelar någon roll om
intelligensen sitter i en dator eller i en hjärna, så kan man inte
bortse från att medvetandet har betydelse. Enligt esoteriken har
människan ett jag som inte är statiskt utan kan utvecklas vidare;
från att vara en många gånger omedveten och oansvarig individ till
ett jag som är medvetet, ansvarigt, intelligent och kärleksfullt.
Meningen med livet är inte att
processa information, meningen med livet är att lära sig bli en mer
fullkomlig människa; en individ som lever för att låta allt liv
utveckla sin fulla potential. Datorerna har förstås sin plats i
människans tjänst, men låt oss se till att det inte slutar med att
det blir vi som hamnar i deras tjänst.
