En fundamental existentiell iakttagelse
är den att vi som människor upplever oss vara åtskilda från
varandra. Vi har ett jag och en personlighet som
skiljer oss från alla andra. Redan det lilla barnet uppfattar detta
och agerar utifrån det. Lite senare fördjupas de existentiella
funderingarna och avståndet till människor, och till allt annat
levande, kan upplevas som smärtsamt. Känslan av att vara
ensam i världen kan bli mycket påtaglig och svår att bära.
Men detta är enligt esoteriken
egentligen en illusion. Inte så att själva upplevelsen av
separation är overklig, utan i bemärkelsen att det inte förhåller
sig på det sättet. I själva verket är allt levande förbundet med
vartannat. Det är bara det att vi på mänsklighetens nuvarande
utvecklingsnivå inte kan erfara det.
Det finns ett subjektivt bevis för att
allt liv hänger ihop – att det inte finns någon avskildhet –
och det är den ”oceaniska” upplevelse många mystiker säger att
de varit med om. Det vill säga upplevelser av att vara som en liten
vattendroppe i ett stort hav. Samtidigt som vattendroppen har en egen
självständig existens så är den också en del av något mycket
större: det samlade kollektivet av vattendroppar.
De här upplevelserna kan vara mycket
starka och gör att den som upplever dem aldrig mer behöver tvivla
på att det finns något större än oss själva som vi alla är en
del av. En del väljer att kalla helheten för Gud. Moderna andliga
ledare väljer andra namn. Eckhart Tolle talar till exempel om
Varandet. Men de syftar alla på samma sak.
För intellektet kan det vara svårt
att greppa och acceptera att det skulle finnas något mer än det vi
kan ta på eller varsebli. Så ofta krävs det en stark upplevelse av
ovanstående karaktär för att acceptera det, om man nu inte väljer
att tro på något högre av andra skäl förstås. Men det är bara
upplevelsen som verkligen kan övertyga oss.
Enligt esoteriken är alltså allt liv
förbundet med vartannat, och det på ett mycket speciellt sätt.
Lägre livsformer utgör del av högre i en lång kedja. Martinus
kallar detta för liv inuti liv. Jag har varit inne på detta
i inlägget 24 mars 2013. Denna princip visar att allt inom kosmos är
levande, hänger ihop och bildar en helhet.
Materiellt sett är vi alla levande
varelser på jorden en del av jorden. Detta faktum är
okontroversiellt och kan konstateras av vetenskapen. Men esoteriken
går ett steg längre och säger att utöver det materiella planet
finns det en samhörighet även vad gäller medvetandet. Ett
kollektivt medvetandefält byggs upp av alla levande varelser på
jorden. Detta kollektiva fält kan upplevas till fullo endast av dem
som kan identifiera sig med detta kollektiva medvetande. Det innebär
enligt esoteriken en högt utvecklad medvetenhet som går långt
utöver de medvetandetillstånd som den genomsnittliga människan i
dagens samhälle kan uppnå.
Som jag redan påpekat åtskilliga
gånger i den här bloggen behöver vi emellertid inte misströsta.
Livets lagar ser till att vi alla levande varelser en dag ska kunna
uppleva denna kollektiva medvetenhet; en medvetenhet där vi alla är
ett, utan att för den skull förlora vår individualitet. Det löftet
ger esoteriken.
