Finns slumpen? Del 1

Hur mycket av det som sker i våra liv är tillfälligheter, och hur mycket sker av nödvändighet, det vill säga att det inte kunde bli på något annat sätt?

Enligt esoteriken är frågan felställd. Det som vi brukar kalla för slumpen finns inte.

Ofta hör man folk säga att det var slumpen som gjorde att de blev forskare, politiker eller vad de nu blev. Därmed menar de att de lika gärna kunde ha blivit ingenjörer, ekonomer eller något annat. Granskar man detta närmare så går det att göra flera invändningar.

Ett axiom som Laurency hänvisar till är att ”ingenting kan ske utan tillräcklig grund”. Det innebär det självklara att förutsättningarna för att något ska kunna ske måste finnas. Om vi fortsätter exemplet ovan med personen som blev forskare så måste vissa grundläggande saker ha funnits redan långt innan.

Till exempel måste personen klarat av skolan så pass bra att vederbörande lyckats få de gymnasiebetyg som krävs för att komma in på universitetsutbildningen. Detta förutsätter vissa kognitiva förmågor. Vidare så måste personen ha lyckats så bra med sin universitetsutbildning att möjligheten öppnades för en forskarkarriär, och så vidare.

Det som ser ut som ”tur” eller ”slump” är i själva verket när man granskar det närmare inte alls så märkligt. Det ena leder till det andra utifrån utgångsbetingelserna. En kausalkedja bildas. Om ingenting nytt inträffar som drastiskt förändrar spelplanen så kommer det att hända som ligger i förlängningen av den redan påbörjade händelsekedjan. Doktoranden doktorerar, får sedan en forskartjänst och slutar eventuellt som professor.

Det kanske snarare kan verka som att resonemanget ovan leder till en determinerad världsbild. Om allting består av olika kausalkedjor, sitter vi inte då fast i dessa? Inte nödvändigtvis. Olika kausalkedjor kan ibland korsa varandra, gripa in i varandra. En ny faktor kan komma in på spelplanen som har sin verkan. Enligt esoteriken så finns här flera möjligheter.

Det kan antingen vara någonting som dyker upp från det individuellt förflutna (i detta eller tidigare liv). Karma brukar det kallas för, som kan vara antingen positiv eller negativ. Eller också kan det vara något kollektivt. Tanken är här att varje grupp individen tillhör utvecklar en karma som återverkar. En tredje faktor kan vara att ett tillfälle dyker upp som en möjlighet till nya erfarenheter eller att göra en insats för att betala tillbaka en skuld till någon (eller till livet).

Ibland kommer individen till något som kan kallas för vägskäl. Det är större möjligheter till förändring som påverkar själva livsinriktningen. Det var ett sådant vägskäl jag kom till som ledde till min livskris, som jag berättar om i boken. Då ges möjlighet att göra radikala förändringar. Villkoret är att man gör ett aktivt val, man måste ta tillvara på den chans som ges. I mitt fall blev det en grundläggande förändring som bland annat ledde till att jag påbörjade mitt andliga sökande.

En sak som esoteriken bestämt vänder sig mot är att något skulle kunna ske godtyckligt, det vill säga utan grund och utanför de lagbundna kausalkedjorna. Gudomliga ingripanden, så som många troende föreställer sig det, är enligt esoteriken uteslutet. Det skulle strida mot både natur- och livslagar.

Däremot är det möjligt att negativ karma kan få skördas på ett positivt sätt (gottgörelse) istället för på ett negativt (lidande) och det kan skjutas upp till senare tillfällen om det är möjligt. Men om detta vet vi människor ingenting, säger esoteriken. Vi kan alltså inte förutse varken hur vi eller andra kommer att få skörda det vi sått. Att överhuvudtaget tala om slump i dessa sammanhang visar bara hur lite vi vet och förstår.

Det finns mycket mer att säga om detta ämne och jag fortsätter i nästa inlägg.