Har ni märkt att tiden upphört!
Enligt mayafilosofen Carl Johan Calleman så upphörde tiden den 28 oktober 2011. Nu menar han förstås inte att klocktiden upphört, utan snarare att kosmos planlagda utveckling kommit till ett slut. Calleman hävdar att mayakalendern beskriver kosmos utveckling och vid det nämnda datumet har vi nått en förutbestämd punkt: toppen på pyramiden. Vi har nått pyramidens nionde och sista nivå, vilket speglar nio energier som har styrt all utveckling på jorden sedan miljarder år tillbaka.
Vad skulle då det här innebära i praktiken. För det första att kosmos bistår människan i hennes medvetandeutveckling på ett unikt sätt. Aldrig förut har omständigheterna varit så gynnsamma som nu. Det hänger ihop med att alla nio energierna nu är verksamma. Enligt Calleman betyder detta att mänskligheten nu kan ingå i ett "enhetsmedvetande" eller "kristusmedvetande". Alla initiativ att skapa och förstärka enheten mellan allt liv kommer att gynnas eller understödjas av kosmos, på ett eller annat sätt. På motsatt sätt kommer dualistiska, splittrande strukturer att ha svårt att överleva; det vill säga strukturer som bygger på dominans och orättfärdig maktutövning.
För det andra har tiden upphört att accelerera. Fram till mayakalenderns slut upplevde vi hur allting bara gick snabbare och snabbare. Vi upplevde det som att vi aldrig hade tillräckligt med tid. Vi levde inte i det omtalade "nuet" utan var fångna i ett ständigt "sedan", "nästa sak". Nu håller allting på att sakta ner, enligt Calleman. Åtminstone för dem som kan uppleva det.
Oavsett vad man tycker om Callemans idéer så har han på ett övertygande sätt i sina böcker argumenterat för att kosmos har en plan. Saker och ting sker inte bara slumpmässigt. Dessutom visar han att väldigt mycket av det som sker korresponderar med mayakalendern. Är det en slump eller inte? Avgör själva.
En sak är säker. Det är att ovanligt mycket händer just nu. På alla plan. Världsekonomin är i gungning. Revolution pågår i hela arabvärlden. Miljö- och klimatkatastroferna fortskrider. Avslöjanden sker dagligen om att våra välfärdssystem håller på att haverera. Allt fler börjar inse att så här kan det inte fortsätta så länge till. Det gäller att vi alla vaknar upp och gör det vi kan göra. Framförallt måste vi ta ansvar för våra liv. Alla positiva förändringar måste utgå från insikten att vi alla sitter i samma båt. Allt liv hänger ihop och vi ansvarar för varandra. Med den inställningen kan den tidlösa framtiden bli en tid som är till för alla.
