Medvetandet är inte en del av hjärnan; det uppstår inte i hjärnan. Istället tyder studier på att medvetandet fungerar utan hjärnan. Det menar Dr Bruce Greyson som forskar på nära döden-upplevelser (NDU).
Forskningen inom NDU är numera omfattande och ämnet tycks tas på allvar på ett sätt som inte skedde tidigare. Forskarna formulerar hypoteser och drar slutsatser som mer och mer börjar likna det som sedan länge förkunnats inom andlighet och esoterik.
Forskningen visar att medvetandet fortsätter att existera även efter det att kroppen kliniskt sett är död. Att hjärnan skulle hallucinera på grund av syrebrist tillbakavisas då personer som varit döda återkommit till livet och kan berätta i detalj vad som hände i till exempel operationsrummet när de var döda.
Hur ska då detta tolkas? Man kan se det som att medvetandet är mycket större än hjärnan och fungerar utan hjärnan. Hjärnans uppgift är istället (bland annat) att vara ett filter som anpassar medvetandet efter förhållandena i rum och tid på jorden. Rum och tid existerar nämligen inte på samma sätt efter döden enligt dem som haft NDU. Medvetandet skapas alltså inte av hjärnan utan hjärnan snarare formar och anpassar medvetandet.
Hjärnan begränsar oss också så att vi inte minns tidigare liv. Många har ställt frågan varför vi måste leva med dessa begränsningar. Ett återkommande svar är att vi inte ska distraheras av det som har hänt i tidigare liv. Fullt fokus behövs enligt esoteriken på här och nu för att vi ska kunna lära oss det vi ska lära oss under vår vistelse på jorden. Livet på jorden är nämligen en skola och vi har mycket att lära oss. Det är endast på jorden vissa av lärdomarna kan göras.
Hur kopplingen mellan hjärna och medvetande ser ut enligt esoteriken är ett ämne för sig och kommer jag att återkomma till i senare inlägg.
