I inlägget 1 juni 2014 skriver jag :
"Vi är vanligtvis till exempel inte medvetna om att vi är
medvetna". Det är lite klumpigt skrivet, eller i vilket fall
som helst finns risken att det missförstås. Att "inte
vara medveten om att man är medveten" är en självmotsägelse.
Det jag menar är att man i det dagsmedvetna tillståndet inte är
medveten om ens potential att bli självmedveten, att det finns ett sådant tillstånd.
Vanligtvis när man frågar människor
om huruvida de är medvetna (självmedvetna) eller omedvetna
(dagsmedvetna) så svarar nästa alla att de är medvetna, och att de
är det hela tiden. Det beror antagligen på att de allra
flesta inte gjort klart för sig skillnaden mellan dessa båda
tillstånd (för en beskrivning se inlägget 1 juni 2014).
Skillnaden mellan de bägge tillstånden
är mycket stor. Märkligt nog har denna skillnad knappast
uppmärksammats alls. Och huvudskälet till det är förmodligen att
tillfällena med självmedvetenhet är få och kortvariga, och
när de väl kommer så vet vi inte vad vi ska göra med dem.
Inom den vanliga psykologin görs ingen
uppdelning mellan kvalitativt sett olika medvetandetillstånd,
förutom mellan sömn och vakenhet . Man antar alltså att man
antingen är medveten (när man är vaken) eller omedveten (sömn,
trans, koma). Tittar man i den vetenskapliga och filosofiska
litteraturen ser man inte heller där någon sådan uppdelning
(förutom den allra senaste tiden då man börjat intressera sig
något för alternativa medvetandetillstånd: ut ur
kroppen-upplevelser, medvetande vid meditation med mera).
Man inser inte att medvetandet kan ha
olika kvaliteter. Endast esoteriken tycks kunna redogöra för
detta. Ouspensky delar till exempel in medvetandet i fyra kvalitativt
sett olika tillstånd (detta finns även beskrivet i inlägget
daterat 14 oktober 2012):
- Sömn (subjektivt, passivt tillstånd)
- Dagsmedvetande, relativt medvetande (subjektivt, aktivt tillstånd)
- Självmedvetande (objektivt med avseende på sig själv, subjektivt angående yttervärlden)
- Objektivt medvetande (objektivt med avseende både på sig själv och yttervärlden)
Utan att ha denna skillnad mellan
medvetandetillstånd klart för sig är det omöjligt att lösa
medvetandets gåta: Vad är medvetandet? Och vad ska det vara bra
för?
Den vetenskapliga forskningen på
området har kommit fram till att medvetandet styr väldigt lite av
våra handlingar. Mycket sker automatiskt och utan att vi tänker på
det; så mycket att man börjar likna människan vid en intelligent
maskin (som är omedveten, lägg märke till att handlingar kan vara
intelligenta samtidigt som de är omedvetna). Inte undra på att
forskningen inom artificiell intelligens fått ett uppsving och att
man tror sig snart kunna ersätta en stor del av mänsklig
arbetskraft med robotar.
Så vad ska människan med medvetandet
till om hon i mångt och mycket beter sig som en robot? Här vill jag
återigen hänvisa till Ouspensky och till Gurdjieff. De hävdar att
människan normalt sett inte är medveten (självmedveten), men att
hon har potential att bli det. Och att det gäller att ta tillvara
stunderna av självmedvetenhet. Då befinner vi oss i ett bättre
tillstånd som möjliggör att vi kan fatta välgrundade beslut. Då
inser vi saker som vi inte kan förstå i det dagsmedvetna
tillståndet.
Medvetandet (självmedvetandet) är
alltså inte något som är betydelselöst och som vi kan undvara, så
som har föreslagits av bland andra forskaren Susan Blackmore i boken
Medvetandet. Tvärtom, det är självmedvetandet och så småningom
ännu högre medvetandetillstånd som är räddningen för
mänskligheten.
Så länge vi sitter fast i det
dagsmedvetna tillståndet kan vi inte lösa medvetandets mysterium.
Vetenskapen försöker att förklara allting utifrån dess egen
förmåga till förståelse, det som jag ovan har kallat för
intellektet. Eftersom det saknas flera viktiga pusselbitar (fakta) så
måste också slutsatserna bli felaktiga. Först när vi når högre
medvetandetillstånd kan vi på allvar vara förnuftiga varelser. Det
första steget är att allt oftare och längre vara självmedvetna,
och att omsätta insikterna som fås därav i handling, i
förverkligande.
