Enligt Laurency bevisar esoteriken –
och i synnerhet hylozoiken – sin överlägsenhet gentemot andra
tankesystem genom att förklara "tusentals eljest oförklarliga
företeelser" (Hylozoik är den lära som Pythagoras undervisade
i och som Laurency säger sig företräda).
Dessa bevis måste man enligt Laurency
själv skapa. Det betyder att man måste själv försöka förklara
(utifrån ett tankesystem) alla möjliga företeelser och problem som
uppstår i människans världar; i vår vardag. Den som försöker
göra det kommer snart att inse att det inte är så lätt.
Jag kommer i det här inägget att ta
upp några av dessa hinder som gör att endast en liten grupp
människor (hittills) inser esoterikens värde (de flesta som kommer
i kontakt med esoterik avfärdar den som utopisk eller alltför
fantasifull).
För det första föds vi in i denna
värld till ett redan uppdukat smörgåsbord med föreställningar,
ideologier, fördomar och åsikter om så gott som allting. Och dessa
internaliserar vi under vår uppväxt; vi gör dem till våra egna
(Mer om detta i inlägget 1 september 2013).
Föreställningarna hindrar oss att
tänka i nya banor eftersom de automatiskt infinner sig när vi söker
en förklaring på en företeelse. När vi studerar till exempel det
esoteriska tankesystemet kommer vi därför att undersöka hur det
passar ihop med det som vi redan genom vår livshistoria tillägnat
oss. Det vi tillägnat oss blir som en mall som vi lägger över alla
andra tankesystem för att avgöra om de stämmer eller inte.
En annan svårighet är att innebörden
av samma begrepp skiljer sig åt i de olika tankesystemen; begreppen
har olika verklighetsinnehåll. Det går alltså inte att rakt av
likställa till exempel begreppet ”medvetenhet” i ett system med
samma begrepp i ett annat. I esoterikens fall blir detta extra
tydligt eftersom det esoteriska systemet är av annan art (se
inlägget 7 april 2012)
En av slutsatserna man kan dra vid en
jämförelse mellan esoeriska och andra tankesystem är att de
esoteriska begreppen upplöser de motsatsförhållanden som finns
inom till exempel vetenskapen. Ett typiskt exempel är frågan om det
är arvet eller miljön som ligger till grund för utvecklandet av
psykologiska egenskaper, färdigheter, sjukdomar med mera.
Det är egentligen inte så svårt att
begripa att både arv och miljö spelar roll. Det tycks också
vetenskapen kunna bekräfta empiriskt, efter mycket forskning. Men
fortfarande har man svårt att ta till sig dessa fakta eftersom man
inte har någon bra teori som kan inkorporera dem alla. Och så länge
man inte har det så tenderar vetenskapen att förneka de fakta och
samband som motsäger den för tillfället rådande teorin (jämför
med resonemanget ovan om internalisering av föreställningar). Det
är en upptäckt som har gjorts av Thomas Kuhn och är en av de allra
viktigaste upptäckterna inom vetenskapsfilosofin.
Esoteriken lyfter ofta frågan till en
högre nivå där motsatserna upphävs; de bildar en syntes. Då har
till exempel frågan om arv och miljö fått en annan betydelse.
Enligt esoteriken är miljön viktig
för att kunna utveckla den potential som individen har. Genom miljön
återuppväcks de erfarenheter som ligger latent hos individen
(monaden) och har utvecklats genom alla inkarnationer till
livsförståelse. Individen bygger då vidare på den grund som redan
lagts i det förflutna. Om erfarenheterna inte återuppväcks når
individen i den nuvarande inkarnationen inte upp till dess egentliga
livsförståelse.
Utan det esoteriska tankesystemet blir
följaktligen synen på arv och miljö helt annan. Vi kan se att ett
motsatsförhållande skapats där det egentligen inte finns något.
Förståelsen för det viktiga samspelet mellan arv och miljö finns
till exempel inte inom det nuvarande vetenskapliga tankesystemet
(även om utvecklingspsykologer också kan tala om miljöns betydelse
för att utveckla till exempel kognitiva förmågor).
Enligt Laurency befinner sig de flesta
människor på emotionalstadiet (antingen lägre eller högre, se
inlägget 1 mars 2015) och så länge vi gör det kommer vi att
känslomässigt favorisera det tankesystem som vi för tillfället
omhuldar. Det är ett vanligt fenomen även hos vetenskapsmän
(vanligt inom humaniora och samhällsvetenskap, förmodligen mindre
vanligt inom naturvetenskap). Det bildas olika läger som föredrar
antingen den ena eller andra riktningen (inom psykologin till exempel
kognitiva eller psykodynamiska skolan).
Så länge tänkandet styrs av känslan
är det inte objektivt. Det är därför Laurency menar att
förnuftigt tänkande börjar först på mentalstadiet. Först då
kan verkligt sunt förnuft börja göra sig gällande.
Därför kan man också säga att det
först är personer på mentalstadiet som verkligen kan förstå
esoteriken och som har möjlighet att "bevisa hylozoikens
överlägsenhet". Men det skadar ju inte att alla vi andra gör
så gott vi kan för att undersöka både hylozoik och esoterik i vid
mening gentemot andra tankesystem. På så sätt uppövar vi både
tankeförmåga och förmåga till objektivitet.
