Det har bara gått 2-3 månader sedan vi alla insåg allvaret i
situationen, men det känns redan som en evighet. Jag talar förstås om den så
kallade coronakrisen. Ingen kan ha undgått att vi numera lever i ett
undantagstillstånd. Ingenting är längre som det brukade vara. Det vi alla
undrar är hur länge det ska pågå. Och kommer jag själv att klara mig?
Kriser som denna och andra livshotande situationer brukar
väcka det sämsta hos människan, men även det bästa. Inledningsvis såg vi hur
människor hamstrade bland annat toapapper och pasta. Det här med toapapper har
jag lite svårt att förstå. Inte är det väl så att folk bajsar mycket mer under
krisen. Eller tror de att all pappersproduktion läggs ner under överskådlig
tid? Jag försökte få tag på jäst men det var omöjligt de första fyra veckorna.
Nu har krisen övergått i ett mer permanent tillstånd av
försiktighet, ängslighet och många gånger misstänksamhet, irritation och
rädsla. Det som gör det hela särskilt svårt är att "fienden" är
osynlig. Därför kan man aldrig veta vem man ska akta sig för. Varje människa är
en potentiell fara.
Att se sin medmänniska som en potentiell fara är såklart
inte bra för det sociala klimatet. Den mänskliga kontakt som vi är så beroende
av för det psykiska välbefinnandet
ses istället som ett hot mot vår fysiska
hälsa.
Att hålla huvudet kallt i den här situationen är lättare
sagt än gjort. Samtidigt är det det enda förnuftiga sättet att agera på. Var
försiktig såklart men låt inte oron ta över.
Ur ett andligt och esoteriskt perspektiv är dock inte
situationen så mycket annorlunda än vanligt. Det råd som andliga lärare såsom
Eckhart Tolle ger i den här situationen är detsamma som alltid. Det vill säga:
försök att ha kontakt med ditt vara.
Lev inte i den här världens kollektiva oro och uppjagade stämning utan var i
dig själv. Var den du är. Då är du också förbunden med Livet självt och alla
andra på ett inre plan.
Esoteriskt sett handlar det om att gå ut ur det så kallade
dagsmedvetna tillståndet för att istället vara i det självmedvetna medvetandetillståndet.
Vad som kännetecknar dessa båda medvetandetillstånd bör i det här laget vara
välkänt för den som har följt denna blogg (se inlägg 1 juni
2014 och t ex 7 maj 2016 och 20 augusti 2016)
Vad kan man göra för att komma till det självmedvetna
tillståndet? Detta har jag berört tidigare men det kan kanske vara värt att
nämna något nu ändå. Det är inte alldeles enkelt att komma dit även om man har
de rätta förutsättningarna. Det krävs förmåga av både koncentration och
tankekontroll för att det ska vara möjligt. För många underlättas detta av en
egen vrå dit man kan dra sig undan eller av att vistas ute i naturen.
Det krävs alltså en medveten ansträngning. Det andra
alternativa sättet är att låta det självmedvetna tillståndet komma av sig
självt. För den med rätt förutsättningar och som redan haft upplevelser av självmedvetande
händer detta emellanåt och oftare ju mer man lyckas därmed.
För övriga är det ändå värt att försöka hålla huvudet kallt
och inte dras med i den kollektiva oro som nu är så utbredd. Att göra saker som
leder till välbefinnande och positiva känslor är också av största vikt. Genom
att vara i positiva tillstånd motverkas de negativa känslorna. Gör vi detta så
kommer vi att ta oss ur krisen på bästa möjliga sätt.