Bibeluttrycket "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" känner många till (Romarbrevet 7:19). Det finns förstås mycket man kan säga om detta men det jag vill lyfta fram här är frågan varför vi inte gör det goda; det som vi vet är gott och som vi därför borde göra.
I vår tid är det mycket vi tycker att vi borde göra, till exempel leva klimatsmart, gå ner i vikt, bli en bättre förälder, bli en bättre människa överhuvudtaget. Vi måste alla prioritera och välja ut det vi tycker är viktigast och fokusera på det. Men även när vi har gjort det så visar det sig för oss gång på gång att det inte är så lätt.
Den som lyckats banta vet att det är väldigt lätt att gå upp de där kilona igen. Så även om vi är medvetna om vad vi ska göra och vad vi ska undvika att göra för att lyckas så är det inte tillräckligt. Hur kan det komma sig?
En torr förklaring som inte säger så mycket är att motivationen inte är tillräckligt stark. Men varför är inte motivationen tillräckligt stark när ibland till och med ens överlevnad står på spel?
Vi vet att vanans makt är stor. Att bryta med dåliga vanor kan vara svårt. Men när det gäller goda vanor – sådant som vi mår bra av och som alltså tillhör det goda som vi bör göra – borde det därför inte vara några större problem att bibehålla dessa. Men det visar sig att även detta är lättare sagt än gjort.
Man kan tycka att belöningen i form av den uppskattning man antingen ger sig själv eller får från andra borde vara tillräcklig för att vidmakthålla beteendet. Men så är alltså inte fallet. Den mest motiverade och lyckade person i världen kan misslyckas med att upprätthålla sina goda vanor.
Gurdjieff har en intressant förklaring på detta fenomen. Han utgår från något han kallar för sjutalets lag eller oktavernas lag. Den innebär kortfattat att ingen kraft eller verksamhet kan hela tiden verka i samma riktning. Den verkar en viss tid, minskar sedan i intensitet och antingen ändrar riktning eller genomgår en inre förändring. Processen varje kraft eller verksamhet genomgår jämför Gurdjieff med en oktav. I en oktav finns det två ställen där intervallerna minskar, där vibrationen saktar ner. I musikens durskala är dessa intervall mellan tredje och fjärde tonen samt mellan sjunde och åttonde.
De här punkterna kan man beskriva som känsliga lägen där man måste själv tillföra energi för att kraften eller verksamheten ska kunna fortgå i samma riktning som i utgångsläget. Sker inte detta så avviker kraften eller verksamheten. Det innebär till exempel att en författare som sätter igång ett nytt bokprojekt kan initialt vara full av kraft och goda idéer. Projektet går framåt med lätthet och författaren kanske tänker att "det här går ju bra".
När skrivandet närmar sig det första kritiska intervallet händer något. Skrivandet avstannar. Den kraftfulla energin är borta och författaren tappar sin inspiration. Ska författaren kunna komma vidare på den inslagna vägen måste ny energi tillföras. Görs inte detta stannar projektet av eller förändras det på ett sätt så att det inte motsvarar den ursprungliga avsikten. Det är därför böcker ibland börjar väldigt bra men blir sämre mot slutet.
